Slut på blogg stiltje

Tillbaka till våren i Gabs.

Flyget gick bra. Dubbelplats på långflygningen. Mycket skönt. Lite roligt på Lufthansas flyg ner till Munchen där de pratar tyska och engelska livs levande för säkerhetsgenomgången. Har det även bandat på svenska och nu har de lagt till kinesiska (tror jag det var). Verkligen hög kvalité på säkerheten där ska jag säja.

Lite strul just vid hemkomsten, kom inte in genom grinden, fick ringa på vår trädgårdsmästare, Tendai, som kom och öppna. Visade sig att larmet inte heller fungerade och sen att elen inte funkade. Hade gått en säkring troligen något vecka tidigare. Så när jag fixat den, kom larmet så småningom igång och efter ett tag började grinden funka igen. Det är ju bra så jag kan komma in och ut. Men nu ska Tendai göra en kopia till dörren i grinden till mej så att jag vet att jag alltid kan komma ut i alla fall. 

Chefen ner dan efter, och idag filmare från sida. Så imorgon blir det filmning och intervjuer. Ska bli spännande.

Åter i Stockholm

Så fint kvällsljus i mitt vardagsrum

 Tillbaka i Stockholm och regnet öser ner just nu. Tänk som det skulle behövas i Botswana, men knappast här. Där regnade det alldeles för lite under regnperioden, december-februari, och nu är det 100% regnfritt, vattenbrist är helt klart i antågande om några månader. Men vintern kom de sista dagarna jag var där. Vaknade med 13 grader inne på morgnarna, men sol varje dag.

Rumsbyte

Har varit en bra period, med en rätt så bra fungerande avdelning, men några av våra gamla problem är fortfarande olösta. Men det är mer som funkar än inte funkar. Blir glad när jag ser patienter som han bredvid som kan själv, lassade alla grejer i knät och rullade genom avdelningen. Men en av sakerna som inte funkar är tillgång till vissa saker och mediciner. Nu är all spasticitets medicin slut och Mr A är så spastiskt. Men efter Thelmas behandling får han ro i kroppen ett tag. 

Thelma agerar vikt för att få
spasticiteten att minska

Avslutade vistelsen med middag på Sweden House med nya svenska ambassadören och, trodde vi Botswanas president. Men han kom inte, vilket jag redan visste var väldigt tveksamt, och hela cermonin där ambassadören skulle "present his credentials" för presidenten var inställt. Men mycket trevlig kväll, men jättekallt och buffé ute i trädgården. Lite svenska folkmusik och botswanska trummor. 

Höst i Botswana

Ja, nu är löven gula och det blir mörkt innan 18. 

8-9 cm spindel som bor på tomten,
 framför höstfärgerna

Min rumskompis har åkt till USA, så nu är jag själv i huset. Lite tråkigt för det har varit riktigt trevligt med Kate här som man kan prata lite med varje dag, ibland äta ihop, men inga förpliktelser att umgås. Och båda jobbar vi typ hela tiden. Sitter med våra datorer på varsin sida av bordet och med elementet under bordet precis vid benen. Började mitt ensamboende med en mycket mörk kväll, strömavbrott mellan, exakt, 18-21. Mycket sånt nu. El-brist och i vissa områden vattenbrist. Regnade inte tillräckligt i somras. Vi bor ju som sagt granne med ex-presidenten och har väl samma försörjningsledningar så vi är lyckligt lottade. Men det blir riktigt mörkt när strömmen går, så då fortsätter min kognitiva terapi mot mörkrädsla och det går över förväntan. Ingen panik än.

Häftig combo med cello och congas

I fredags var Soweto string kvartett här. Stråk kvartett låter kanske inte alltid så upplyftande, men det var riktigt bra. Afrikanska toner med trummor, synt, bas och congas bakom filolerna och cellon. Värmde upp gjorde gamla Trans Kalahari kvintett, jazz band som spelat mycket här och nu var Matt, tidigare läkare på PMH, tillbaka på besök och var förståss en självklar saxofonist.

Soweto String Quartet

.    

Några i gångar gruppen

 Idag var jag ute på långpromenad i Gabane med gångargruppen. Mycket skönt och trevligt. Mina övriga sytsselsättningar är kör på måndag kvällar och bio på tisdagar. Nu två tisdagar har det varit riktigt bra filmer. En israelisk och en spansk. Tisdagen innan gick strömmen efter ca 30 min, så då var det bara att åka hem och jobba igen

Vattenledningarna till Gabane
som vi fick klättra över

Bra förråd

Don  och åsneförarna på väg att
hämta vatten i Gabane

 Annars händer inte mycket. Jobbar med Botswana jobbet på dagarna och forskningen på kvällar och helger. Men det känns helt okej här nere.  Men jag ser fram emot National dagsfirande på Sanitas och sen mottagning med nya svenska ambassadören och Presidenten. Andra gången vi är på samma fest, om han nu kommer.
Veckans kommentar, som jag varit dålig på att hålla reda på, var en kvinna på bilförsäkringsbolaget. Vi pratade lite resor, mina erfarenheter i Botswana och att Botswana kallas Africa light. Hon hade varit i Lagos i Konga Kinshasa, men tyckte inte om det något vidare, ”it is just too much Africa”. Som sagt, Africa light var ordet.

Höst i Botswana

Onsdagsöl på yacht klubben

Sitter i mitt lilla hus och skriver på min artikel och hör fantastisk kör sång utifrån. Hörde samma första gången för 3 dagar sen och Kate, room-mate, sa att det kommer säkert från ex-presidentens Masires hus, han bor precis bredvid. Vi trodde de hade något firande för någon topp Kanadensare som var här och tog en promenad runt kvarterat för att höra bättre, men fick sen nästa dag höra på nyheterna att fru Masire avlidit. Nu har sorgetid och minnesstund pågått i 4 dagar i deras hem, med det positiva för oss att vi haft otroligt vacker körsång varje kväll.

Osäker på vem från Kanada som var här, men premiärminister eller nån för Kanadensiska flaggor över hela stan och vår doktor Paulus blev beordrad att sova en natt på hotellet för att vara jourhavande VIP doktor (trots att han bor 10 min gångväg därifrån). Det var roligt för vi, Paulus och jag satt, och jobbade i onsdag när de ringe vid lunch och sa att de behövde honom att bo över på hotellet vid 14.30 samma dag. Han sa nej, men lovade till slut att ta fredag natten. Snacka om framförhållning. Tror han fick en lugn fredag kväll.

Sen har Viv, vår rullstols leverantör varit här, 24 timmar försenad. För första gången levererade han nu hjälpmedel som hälsoministeriet har köpt in till oss, massa grejer. Det har tagit ett 1 år (beställde grejerna förra året i maj), men i alla fall, stor seger. Han blev stoppad i tullen vid gränsen och de vägrade att släppa igenom honom därför att hälsoministeriet inte hade betalat sin skatt, pga nåt slags missförstånd, vilka då är samma som ska betala grejerna.

Mr P kör sin egen rullstol för första gången

Chiefen lär sig sätta på free wheel

                                         Så Bw tullen släpper inte igenom honom för att Bw ministeriet har en skatteskuld. Helt snurrigt. Han försökte med han skulle betala och sen kräva tillbaka pengar från ministeriet. Tullen, som var väldigt trevlig, sa nej, det går inte, det kommer ta två år för  dej att få igen pengarna. Så eftersom han redan gått igenom sydafrikanska tullen, och skulle få betala skatt där oxå om han tog in alla grejer till Sydafrika igen (han har ju även redan kört 4-5 timmar och hade 20 min kvar) sov han en natt i bilen i

Full fart med utprovning av rullstol

ingenmansland. Nästa dag ringde han ministeriet, fått mobil nummer av mej redan på söndag kvällen, och jag prata med Paulus som till slut åkte upp till ministeriet och några timmar åkte till gränsen, och efter några timmar där fick de till slut ut igenom alla grejerna. SÅ i stället för att anlända söndag kväll och komma till oss tidigt måndag morgon, kom de vid 16.45 på måndagen. Det hade aldrig hänt utan Paulus, det är helt solklart.

Återupplivning av bloggen

Åter i Gabs och det är snart mitt i vintern. Än så länge är det uthärdligt och man kan vara ute även på kvällen, lite påbylsad förståss.

Var egentligen inte så sugen på att åka, men först när jag kom på South African Airlines plan i Frankfurt och hörde Zahara, och sen afrikanska toner från Graceland skivan, i högtalarna som bakgrundsmusik så började det  kännas bra. Lustigt nog kom jag och min room mate Kate, som varit borta i 3 månader, tillbaka på samma plan från Joburg. Det var bra och trevligt, så kunde vi med gemensamma krafter ta tag i den lilla översvämningen hemma, myrinvasionen på skafferi hyllan och inget internet och åka och handla och sånt.

För oss som båda bor i lägenhet utan balkong på stor trafikerad gata känns det lyxigt och skönt att komma hit till huset och trädgården, Jakarandaträdet, som just nu droppar massor med miniblad, och poolen, som just nu ser ut som en grön damm. Men ändå.

Under helgen satt vi båda och skrev på våra artiklar. Roligare att jobba hemma med lite sällskap som också jobbar, men man kan prata lite då och då. Och så slog vi till med en finest filé på Bull & Bush på lördagkvällen.

Hade inte trott att jag skulle se ett enda moln på himlen nu under en månad, men idag vaknade vi upp till en väldigt molnig dag. Men till slut klarnade det upp och sken som sig bör här på vintern och torrtiden. Men med vintern kommer mörkret. Klockan är nu 18 och det är riktigt mörkt och med alla strömavbrott som verkar pågå blir det ännu mörkare när all gatubelysning är släckt. 

Idag varit första dagen på avdelningen och det var riktigt trevligt att komma tillbaka. Många glada ansikten som hälsade mej välkommen åter, men väskan var full med katetrar istället för choklad denna gången. Fullt med patienter och alla uppe och på eftermiddan spelade de pingis på det nya pingis bordet. Känns riktigt bra. 

Två gamla favoriter

Min kamera känner sig nog väldigt övergiven

Hemresa

Snart dags att lämna solen igen. Idag strålande. Har varit några kvällar här med otroliga åsk och blixt väder, så det bokstavligen skallrade i rutorna. Men för lite regn och folk börjar bli oroliga för kommande vattenrestriktioner. Och el-restriktioner är det också tal om och har delvis varit. Var på yacht club, ja det finns en sån här, men inga yacht, igår kväll och beundrade en fantastisk solnedgång.

Som uppföljning till förra inlägget, om skorpioner ute i bushen, fick jag just höra att hon som jag hyr av fångade en liten spottande kobra i vårt hus för ca ett år sen, så ja, det finns även oönskade djur här inne i Gabs. Om de sen är stora eller små spelar inte så stor roll för min del.

Var på ett av privat sjukhusen häromdan och köpte katetrar. När jag parkerade och öppnade dörren hörde jag ett tydligt pysande och såg hur all luft ur ett av däcken pös ut. Ringde avdelningen och Akanyang kom som en räddare i nöden och hjälpte mej byta däck. Sen åkte vi hans Tire fix kille som tog ut den stora spiken som satt i däcket och lagade på knappt 10 min för 25 Pula = skr. Måste säja att mitt i all stressen så vart det en nästan optimal punka.

Nu ska jag fixa allt klart här för överlämning. 

Regnperiod

 Här rusar tiden på som vanligt. Nu har det regnat och åskat som bara den några dagar så då blir det lite kallare, säkert bara drygt 20, så ibland får jag sätta på mej en tröja. Men jag hoppas på sol, även om regn verkligen behövs, mina sista 10 dagar här.

Varit full fart på avdelningen och med chefen här. Har 10 inneliggande på avdelningen, relativt nyskadade och många med nackskador. De har ett rätt tufft liv framför sej. Men det är en härlig stämning på avdelningen och ofta sitter de utanför och snackar och spelar spel. Igår körde vi rullstols teknik träning och sen satt det 9 personer i rullstol utanför. Det är riktigt kul att se. Många av patienterna har en sån positiv attityd på många sätt, trots deras svåra situation. Skojar och hejar på varandra när vi tränar och gläds med varandra när någon klarar något nytt.

Fantastisk himmel efter regnet

Vårt vackra Jakaranda träd

Mitt hus i otroligt kvälls ljus

Var sånt magiskt ljus

Annars har jag inte hunnit med så jättemycket annat. Min ena rumskompis flyttade ut i fredags och den andra är i USA så nu bor jag själv i hus för första gången i mitt liv. På gott och ont. Hon som flyttade ut fick tag i ett ställe som ligger i stort sett inne i en liten national park och tyckte att hon ville passa på att bo i bushen. Utanför staketet ser hon en del Kudus och Impalas, och för någon vecka sen var det en leopard utanför och för några dagar sen ett vårtsvin innanför stängslet. Igår hade hon inflyttningsfest och mitt under festyran var det en som hitta en skorpion därinne. Den överlevde nog inte behandlingen den fick, men jag är ganska glad att bo i stan, om man nu kan kalla Gaborone för det. Ormar och skorpioner finns förståss här också, men inte lika mycket.