Nu har jag börjat bo in mej på min nya adress på den något
svåruttalade adressen, Nswazwi Road, får öva på den. En kille har flyttat ut,
och en ny tjej har flyttat in, så just nu är vi 3 tjejer. Trevligt med room mates.
Sitter ute lite på dagarna när det är varmt, annars inne med värmefläkten på.
Fortfarande för kallt för mej, och för många andra här. Vi har i alla fall nån
slags värme, vilket många människor här inte har. I trädgården har jag de
senaste dagarna haft sällskap av 2 Hoopoe fåglar (härfåglar). De ser för sköna
ut och är kul att titta på, väldigt snabb i rörelserna och rör sig hela tiden.
Det jag kanske inte är helt nöjd med här var att jag såg
fram emot att inte ha massa folk som arbetar i trädgården, städar eller annat
omkring mej. Men så blev det inte. Trädgårdsmästaren kommer varje tisdag och
lördag, städerskan på söndagar och sen kommer väl poolkillen att börja komma
någon dag också. Sen har vi ju en vakt varje kväll/natt, mellan 18-06. Allt detta
är förståss bra, men jag har fortfarande lite svårt med att hantera denna
överklass känsla med tjänstefolk i huset.
Idag har jag föreläst om Sveriges socialförsäkringssystem
och rättigheter för personer med funktionshinder för ca 250 personer. Det gick
riktigt bra och många var intresserade och vill nu flytta till Sverige.
Egentligen skulle jag ha pratat igår, men när jag kom hade de ändrat hela
schemat. Så imorse gick först på ett möte jag hade bokat och blev då uppringd
av en orolig arrangör från Ministeriet som sa att jag just blev introducerad av
någon ministern, osäker på vilken, som hade uppgiften att introducera
dignitärerna. Jag och en man från Sydafrika var de utlänska gästerna som pratade
om våra länders lagar. Jag var en av 2 vita i konferens rummet vilket förståss
gjorde att det mesta skedde på Setswana, dvs helt obegripligt. Men roligt ändå
och lärorikt, ffa allt i helgen när jag plöjde hemsidor för regeringen, FN,
försäkringskassan, handikapporganisationer etc. Bjöd med vår doktor, Paulus,
som vi äntligen fått tillbaka. Riktigt kul att jobba med honom.
Annars har det inte hänt så jättemycket. Kollade på OS mer
än någonsin förut tror jag. Kul när Amos, från Botswana, kom 2a i 400m. Tyckte
nog han kunde fått lite mer uppmärksamhet. 18 år och Botswanas första medalj i
OS och sprang på väldens 3e snabbaste tid. Och Amantle som tyvärr ”bara” kom 4:a
och så förståss handbollfinalen.
Jobbet rullar på. Många av de gamla vanliga problemen är
kvar, men jag är numera förhoppningsfull. Vissa saker går långsamt framåt och
med Paulus hjälp, ska det nog bli mer ordning. Numera är vi 2 som skriver på de
flesta pappren, vilket känns mycket bra.