fredag 27 maj 2011

En dag på jobbet

Skulle skypa med min handledare på morgonen. Blev kort telefonprat istället eftersom internet var mestadels ur funktion.
Till sjukhuset vid 8.30 och hittade ingen. Visade sig att alla gick rond med överläkaren, vilket är bra eftersom vi inte haft en läkare på ett tag, han är ju avskedad eftersom han är med i strejken (som förresten fortfarande pågår). Bestämdes att en ny patient med en hög skada som inte kan opereras här (finns ingen kirurg och inga skruvar på sjukhuset) skulle flyttas till ett av privat sjukhusen av bilskadeförsäkringen (MVA). Papper skulle fyllas i och sen skulle hon förhoppningsvis förflyttas så snart som möjligt. Papper fylldes i och sen uppstod problemet hur ska papprena komma dit? Jag och en kollega tog bilen dit och lämna (chaufför och budbärare). Samtidigt kommer vårt bästa biträde som jobbat varje dag sedan strejken började och sa att han fått brev om uppsägning också. Behöver gå upp till matrons med sin chef. Säjer att jag går med honom när jag kommer tillbaka från MVA (chef).
Åter igen till sjukhuset och det visade sig att personen som egentligen hade blivit avskedad hade samma förnamn som vårt biträde, men inte samma efternamn, han hade redan varit hos matrons med en av våra sjuksköterskor. Hemsk, de delar ut så mycket avskednings besked och vet inte vem de ger det till. Även om det hade varit hans namn på pappret skulle jag nog kunnat motivera att han skulle vara kvar, eftersom han är en av de få som jobbar och jobbar rätt hårt. Tog en vända till MEMS (medicinskt underhåll) och lyckades få med 2 män som skulle lagat bromsarna på våra sängar igår. De tittade på sängarna och gick sen och hämta verktyg. Senare såg jag att en säng stod på högkant och sen såg jag dom inte mer.  Till maintanence, men chefen inte där, kom efter lunch (renoveringsansvarig).
Till vår ortoped avdelning och insåg att de flesta patienterna låg i sängarna. Gick och prata med 2 av våra kvinnliga patienter om hur läget var och varför de inte gått upp. Behöver en hel del påputtning, motivering och förklaring till varför saker är som de är och varför de ska göra vissa saker för sin egen skull. De här samtalen är inte våra kollegors starka sidor. De verkar ibland mest tycka att patienterna är jobbiga om de inte går upp, och tycker patienterna att det är för kallt (vilket det är) så nöjer de sig med det istället för att prata och motivera. Tjejerna kom i alla fall upp sen (Psykolog, motiverare).
Vår nyskadade tjej klagade över ont, vilket hon absolut har och en krage som sitter sådär (som ska hålla frakturen i nacken stabil) och skaver och gör ont. Hon har ju legat så i nästan en vecka nu, ångestframkallande även för en rätt luttrad person som jag själv. Ville vändas och fixas. Upprörd över vården och hjälplösheten att hon fortfarande ligger här, gick jag till kontoret, där det oftast är för gott om folk, och de undra varför jag såg så bekymrad ut. Fick då med överläkare, sjuksköterskor och ett biträde (samma som höll på att bli avskedad i morse) och vände, rätta till kragen och fick mer smärtstillande insatt. När de gått ut fråga hon ”Inka, när kommer du tillbaka? Så fort du går ut så gör de ingenting här”.   Lovade komma på eftermiddan. Ja, där försvann min administrativa eftermiddag, igen! (Medmänniska, omvårdare)
Rätt slut, hem och åt. Tillbaka med trötta steg. Till maintanence för att se om de skulle ta tag i att sätta upp hyllor, som vi bestämt igår. Nu var rätt person inte där. Chefen ska ringa när han hittat honom.
Sms från kollega att MVA även behövde papper från sjukhus direktören för att få patienterna förflyttade till privat sjukhus för behandling. Hon lovade fixa det.  Tillbaka och då satt de och skrev intyget från sjukhus direktören och jag skrev under (Sjukhusdirektör). Sen uppstod problemet, hur ska papprena komma dit? Försökte skanna, funkade inte på jobbet. Bestämde att jag går hem och gör det och mailar och så tar vi med originalen när vi ändå ska dit på möte imorgon (et möte som vi försökt få till under lång tid och blivit uppskjutet flera gånger).
Igenom avdelningen och till en av tjejerna jag fick up ur sängen i förmiddags och prata och jobba lite med henne. Några av våra kill-patienter undrade när vi skulle köra rullstols träning. ”Om 15 min efter att jag varit och kollat läget på nya avdelningen, ni kan komma dit.” (kurator/sjukgymnast)
3:e gången gillt (idag) fick tag i rätt personer på maintanence och fick med dom till nya avdelningen och de lovar att fixa hyllorna i helgen, (inredare och tjatare). Samtidigt kom chefen för privata byggfirman som renoverat förbi och lämna över räkningen. Vi konstaterade genast att säkerhetsdörren, gallergrind, som de satt in satt åt fel håll, typ bakofram, och mina patienter som kom dit kom inte in. Han ringde och lovade att det skulle fixas imorgon bitti. Kommentera igen att jag inte är helt nöjd med speglarna som man nu bara kan se sig om man sitter, men inte om man står, jag ser t.o.m hakan (vet inte vad jag är här)
Lite rullstols träning med killarna. Kul. Äntligen lite roligt jobb. (sjukgymnast/rehab coach)
Förbi min nya tjej igen med instabil fraktur och fann en sjuksköterska hålla på att ändra på huvudet och vända henne själv. Blir helt nervös att hon till slut ska ha en helt komplett skada, vilket hon inte har än. Hon hämta en till och sen höll jag i huvudet och försökte styra vändningen så att den blir stabil. Gick okej efter ett tag, men inte så kul att lämna henne i deras vård, men man får vara glad att det finns någon personal över huvud taget och jag hoppas att mitt lilla tal om omhändertagande ska ha någon effekt (utbildare). Diskuterad smärtstillning, jag tycker hon behöver få nu igen. Kom överens om att hon skulle ge om en timme. (Läkare)
Förbi killarna och fick tillbaka pengar som en av dom var skyldig mej (efter att ha behövt köpa stödstrumpor) och såg då att en ny patient från privatsjukhuset kommit in. Gick och hälsa på honom, träffat honom där borta en gång förut, och insåg att han ligger och hoppar i sängen med frossa, har ont i huvudet och mår inte bra. Hämtar stetoskop och blodtrycks manschett och kollar blodtrycket. 220/150. Kollar kateter och pratar med honom . Har mått lite dåligt ett tag, men blir bättre med smärtstillande. Har inte skött magen på ett tag. Tar tag i sjuksköterskan som hämtat honom från det andra sjukhuset och vi höjer upp honom lite och börjar med magen (sjuksköterska/biträde). Blodtrycket går ner till 140/90 efter en stund. Pratar med vår överläkare, som tack och lov också fortfarande är på avdelningen. Verkar ha lite temp och den kollas, över 40 grader. Den riktiga doktorn ordinerar massa prover, låtsats doktorn går hem och tar ett glas rödvin och pratar av mej med Gunnel.
Vid 7 på kvällen ringde de från MVA och säjer att det här är fel sätt att flytta patienter, Hälsoministeriet måste vara inblandat, hänvisar till doktorn, och att mötet imorgon måste flyttas till nästa vecka, igen. Vet inte för vilken gång i ordningen. (sekreterare/telefonist)
Ja, så många yrkesroller kan man gå igenom på en dag. 

onsdag 18 maj 2011

Matata

Nu har saker hettat till lite här i landet. Strejken fortsätter, nu 5:e veckan. Igår avskedade de alla som strejkar, inklusive vår doktor, 4 sjuksköterskor och troligen 2 biträden. Inte så kul. Igår stängde de alla statliga skolor på obestämd tid, för de hade inga lärare och eleverna har började bråka och stjäla. Idag sympatistängde de alla privatskolor, för att inte bara de rikas barn ska kunna gå i skolan. I förrgår sas det att en rektor och en polis hade blivit dödade här i Gabs, igår hörde jag på radio att ingen hade blivit dödad. Vem ska man tro på? Strejken har urartat till oroligheter och upplopp i vissa byar med bränder och bråk. Folk är arga på att inget händer och på att presidenten inte gör något. Det sägs utåt att allt är lugnt och rullar på på sjukhuset, men jag vet minst 2 patienter som dött, och det är säkert fler.
Ja, vi får se vad som händer. Var det svårt att planera förut, så inte är det lättare nu.  Matata!!
Fortsatt matata (=problem) med min hotmail

söndag 15 maj 2011

Var är Florence?

Hejsan.
Ja, nu har en till strejkvecka passerat. Det förlängs hela tiden och folk fortsätter samlas under det stora Marula trädet. Vi har klarat oss hyfsat med personal, men vissa ställen har nog mer problem. Har inte hört om fler dödsfall, men jag är säker på att de inträffar.
Idag när jag skulle hem såg vi massa folk komma in på sjukhuset och fler trodde att det var strejkarna som kom. Samtidigt kom Maria, vår sjuksköterska, in utan namnskylt.  Den hade hon tagit av sig för att inte bli identifierad som strejkbrytare. Jag var på väg att gå hem med kameran på axeln. Det avråddes jag ifrån, nu är folk arga och om de tror att jag är ute för att fota dom kommer de ha sönder kameran. Den åkte snabbt ner i väskan. Vet inte hur aggressivt det egentligen är. Har inte mött något som tyder på det, utan det är vad mina kollegor säjer, samtidigt som de skrattar. Men folk är arga att det inte händer något av strejken. Den har nu varit i fyra fulla veckor och det är alltså den första stora strejken någonsin. Så gick saker trögt förut, så är det inte bättre nu.
Pratade med en läkare som just varit under trädet och pratat med några kollegor. Bad honom att nästa gång han går dit ska han ta med sig vår doktor tillbaka. Då fick jag till svar att det blir nog inte så lätt för han leder strejken. Och det visade att han hade rätt. Det blev inte så lätt.
Annars håller jag fortfarande på mycket med renoveringen, som nu är klar i stort sett. Nu väntar vi på infection controle som skjuter upp sina tester för varje dag. Var planerat i onsdags, men då var amna tvungen att beställa innan. Beställde till torsdan, men då hände något annat. Skulle komma på fredan, men då var det oklart vilka som jobbade över helgen och kunde titta till odlingen så nu är det uppskjutet till måndag morgon.
Häromdan prata jag med dom som är ansvariga för att reparera t.ex. alarmen för patienter. De visste inte om de fungerade, jag har inte sett några som fungerar. Men hon sa att de används i alla fall inte eftersom sjuksköterskorna inte vill bli störda av patienter. Ja, Florence Nightingale känns ganska frånvarande här.  
Men våra patienter mår bra. De är ett sånt skönt gäng. Sitter och hänger tillsammans, är på sjukgymnastiken tillsammans och skrattar åt, eller faktiskt med, varandra.  Rullar runt sjukhuset i grupp och är rätt högljudda emellanåt. Härligt att se. Riktigt roligt de gånger jag jobbar som sjukgymnast, det händer saker hela tiden. Vissa behöver mer påputtning och lite tvång för att se vad de kan, andra bara tar för sig av kunskapen och de nya lärdomarna. Vissa är tysta och tillbakadragna, andra ställer mer och mer högljudda krav . Inte så populärt ibland bland lokala personalen, men vi gillar det, oftast, och ser det som bra friskhetstecken.  

Fortfarande ingen hotmail. 

Bifogar bild beviset på min lilla pratstund med Kungen som Ulf Nermark tagit. Ifall det var någon som tvivla

söndag 8 maj 2011

Hotmail strul

Hejsan.

Ja, nu har ännu en vecka gått.
Den bra nyheten är att Katarzyna, vår läkare, har kommit tillbaka igår. Mycket bra. Men när vi gick från flyplatsen till bilen börja det regna (som sagt regnperioden verkar vara förskjuten).   
Den riktigt dåliga nyheten är att mitt hotmail konto har blivit spärrat och jag kommer inte åt det på obestämd framtid. E-mail adress som gäller nu är inka@spinalis.se och jag har inga adresser till er. Känner mej riktigt isolerad.  

Den andra dåliga nyheten är att strejken fortsätter. Detta är den första stora strejken i Botswanas historia, lite dålig timing för oss kan man väl klart säja. Men ingen statligt anställd har fått någon löneökning de sista 3-4- åren. Och de tjänar inte så mycket. Men vårdpersonalen blev beordrad tillbaka till arbetet under vecka 2, vilket är bra eftersom patienter dör här pga strejken. Ingen hos oss, men på andra avdelningar på sjukhuset. De strejkande håller möte dagarna i ända, på kontorstid måndag-fredag, under ett stort träd på ett fält precis i centrum av stan, precis i närheten av sjukhuset och där jag bor. Hör talarna ibland ända hem.  Först hörde jag att strejken skulle avslutas efter 2 veckor eftersom man annars kan bli avskedad. Efter 2 veckor skulle de ”go-slow” i 2 veckor (som om de inte gör det hela tiden, kan inte ens föreställa mej hur långsamt det är) och sen strejka i 2 veckor igen. Men det blev tydligen inte så. Den tredje strejkveckan har alltså nu gått och det kommer fortsätta.
 Detta gör förståss att det haltar lite i renoveringen av vår nya avdelning. Inte av byggfirman vi anlitat, men av sjukhus personalen som ska fixa lampor, AC, alarmsystem etc. De gjorde inte så mycket förut, men nu gör de inget. Men Maria, vår sjuksköterska, har efter en del på puttande från mej, fått till att städpersonal ska gå in och städa i helgen.  Så förhoppningsvis blir det flytt om en vecka.  Fortfarande massor kvar att göra, få upp hyllor, skaffa möbler (hur nu det ska gå till) och sånt.
Så här så avdelningen ut innan vi börja bygga och måla. Lägg särskilt märke till säkerhetsburen runt sjuksköterska receptionen. Huvudsaken är att personalen är säker?!

Har varit på min första bokklubbsmiddag som ett gäng svenska kvinnor i mycket varierande åldrar har ca 1 gång /månad. Alla har jag stött på förut i olika sammanhang och jag har även varit inbjuden i början, men kunde aldrig gå och försvann på nåt sätt från listan. Det var trevligt med svenskt tjejgäng. Vissa har bott här länge och kan landet väl så fick en del ny insikt och tips, och lite nya böcker.
Annars har veckan innehållit en kväll på Setswana kurs, går verkligen inget vidare, känns som om min hjärna är helt full och inte har någon plats för mer information (landet heter Botswana, människorna är Batswanas och språket heter Setswana) och en deprimerande, men okej, turkisk film på filmklubben. Spännande liv här. 

måndag 2 maj 2011

Konsert yra

Ja, nu har vi en till långhelg med ledigt idag, måndag, då det är Mayday. Här blir det alltid ledigt på måndagen om en helgdag är på lördag eller söndag. Det var lite delade meningar om huruvida tisdagen efter påsk var helg, eftersom påskafton var på lördag?! Var en del borta, men om de strejkade, var påskaftonslediga eller bara var någon annanstans är inte helt klart. Lagt in en bild på ett 4000 år gammalt Baobab träd, jag är med som en liten prick. 

Pelle åkte hem i fredags så nu är jag själv här ett litet tag. Har mestadels tyckt att det var ganska skönt med omväxlingen mellan teamet här och att vara själv, men nu känns det lite tungt. Men om en vecka som kommer undsättning. Men jag har faktiskt lite hemlängtan, vilket känns väldigt ovant. Kan inte komma på när det hände sist?!
Men för att pigga upp mej gick jag i fredagskväll på en suverän konsert. Den omåttligt populära 72-årige Hugh Masekela från Sydafrika var huvudnumret. Sångare, trumpetspelare och frihetskämpe som lirat med Mandela bl a. Jag kollade in honom på youtube innan.  Helt utsålt och en fantastiskt stämning. Jag stod lång fram på dansgolvet, tillsammans med många andra fans, och bara log hela kvällen. Men de två sista låtarna ställde jag mej längst bak och det vara precis samma stämning där. Hela publiken stod och dansa, sjöng, skrek, vifta med händerna, vissla.


 Blev varmt rekommenderad den här konserten av en amerikansk läkare på sjukhuset, Matt, som själv verkligen har kommit in i Botswanas musikliv och spelar med ett lokala musiker, Trans Kalahari Jazz Kvintett, och vilka var förband. Dom har jag hört flera gånger, spelar ofta på söndagarna på golfklubben, exotiskt va? För att vara golfklubb, är den väldigt relaxad (inga fördomar här inte).

Mellan de 2 banden var en väldigt populär Botswansk trumpetspelare och sångare, Socca Maruakgomo, det var då stämningen började byggas rejält, och golvet fyllas. Ja, jag förstår ju inte så mycket texter, men det gör helt klart resten av publiken. Och de gillar vad de hör.


Jag höll mej uppe ändå till 1-snåret den kvällen, det är inte sår ofta här. Har aldrig haft så extremt regelbundna och tidiga vanor förut, vilka alla som varit här och hälsat på genast har fallit in i oxå

Lördag medfrukost på Operahuset, sen min lördagsrunda, till ostaffären och sen grönsaks och fruktaffären. Soligt och skönt på dagen, men sen ett riktigt åsk och blixt väder och regnskur igen. Jag måste nog säja att regnperioden här verkar vara i april och inte dec-feb som det säjs. Och idag är det igenmulet. Inte så kul, men å andra sidan så är det väldigt många soldagar här resten av året. Så det är väl bara att gilla läget.