Gryning över Kalahari

Nu har jag sett mina cheetas, alltså gepard. Riktigt kul.

Under 10 dagar har jag bilat runt med Leonie, Lars-Erik, Emilie, Rebecca och Erica (syskon och syskonbarn) runt nästan hela Botswana i vår Land Cruiser. Egen mycket lyckad safari i Khama Rhino Santuary, riktig safari, alltså med annan guide än mej själv, i Tuli, där vi då såg en gepard mamma med unge första dan. Då är det ju redan lyckat oberoende hur de andra dagarna blir. Men andra dagens morgon såg vi även leopard.

Vidare till Nata och såg Flamingos på den översvämmade salt öknen. Mycket fint, men blev lite orolig för vår camping på ute på saltöknen nästa dag. Men det var inga problem, så nästa dag Quad-bike camping på saltöknen. Snacka månlandskap. Helt själva, med guider förståss annars hade man inte varit så kaxig, med vit saltöken så långt ögat nådde åt alla håll. Och fyrhjulingarna var ju kul. Smakade på den vita ytan och den smakade salt. Sov där under bar himmel och allt hade varit perfekt om inte jag och Rebecca blev magsjuka mitt i natten och fick ta oss upp i den kalla, men månupplysta natten, och gå till den mest ödelagda toa jag någonsin sett och sen kräkas lite här och var på slätten. Tog igen oss dan efter i hängmattan under det 4000-åriga Baobab trädet på Planet Baobab. Sämre ställe finns ju att vara sjuk på, men det hade varit kul att kunna softa där lite mer.

Vidare till Okavango deltat och huvudstaden Maun. Alla gjorde lite olika aktiviteter, flygning över deltat, Mokoro (kanot) tripp i deltat, ridning, båttur. Själv mest vilade  jag och läste. En natt i Ghanzi och trodde att vi precis lyckades pricka in den stora Farmers market med djurförsäljning/auktion. Men de hade börjat sätta i ordning och en hel del kor, getter och får, men själva showen, som de kallar det, startade dagen efter. Men istället hann vi utnyttja vårt jättefina hus vi hyrt för natten.

Sen heldags körning tillbaka till Gabs via Trans Kalahari Highway, startade kl 5 på morgonen och lyckades pricka in gryningen över Kalahari.      

En Seger

En till strejkvecka har passerat (7:e). Fanns lite hopp om en uppgörelse, men det blev inget. Så oförändrat läge förutom att folk blir mer och mer arga på presidenten. Och vissa på strejkarna.

Gunnel har åkt hem så nu är jag själv här i ca en vecka innan klanen Löfvenmark kommer ner. Då ska även jag ha lite semester. Det är välbehövlig och ska bli jättekul, ut och åka lite igen.

Har idag varit i ett väldigt dammigt förråd som sjukhuset har och letat möbler med Maria, vår sjuksköterska. Hittade några som i alla fall går att använda. Med lite rengöring ser de nog rätt okej ut, eller rättare sagt som möblerna här på sjukhuset ser ut. Inte nyaste designen om man säjer så, men de går att sitta i stolarna och skriva på borden. Köpte även gardiner till patient rummen. Sen gatuköks lunch med ris, sallad och braii. Gott.  Så, vi tar lite steg framåt ibland. Gunnel satte upp de sista hyllorna, som vi bestämt att de skulle upp, innan hon åkte. Enklare att göra det själv.

Min seger i veckan var att vi fick iväg tjejen med instabil fraktur i nacken till Sydafrika efter att hon legat i 10 dagar och det visat sig att den här veckan fanns det ingen neurokirurg i hela Gaborone. Efter att ha pratat med chefsläkaren på ett av privat sjukhusen satte jag igång processen och med god hjälp av en läkare, en kurator och en av våra sjuksköterskor så kom hon i väg efter mindre än 24 tim. Det går fortfarande att vinna över systemen.  Sov lite bättre den natten.

Nu är det vinter. Kallt. Jag vet att folk tycker jag är gnällig med kylan, men 16 grader här är klart kallare än 16 grader där. Och nu är det nere på 5-7 grader på nätterna. Värmen funkar sådär och det drar friskt genom fönstren. Men, som tur är, så lyser solen varje dag och solen är varm. Nu blommar Röda flaskborste trädet.