Dignitär

Nu har jag börjat bo in mej på min nya adress på den något svåruttalade adressen, Nswazwi Road, får öva på den. En kille har flyttat ut, och en ny tjej har flyttat in, så just nu är vi 3 tjejer. Trevligt med room mates. Sitter ute lite på dagarna när det är varmt, annars inne med värmefläkten på. Fortfarande för kallt för mej, och för många andra här. Vi har i alla fall nån slags värme, vilket många människor här inte har. I trädgården har jag de senaste dagarna haft sällskap av 2 Hoopoe fåglar (härfåglar). De ser för sköna ut och är kul att titta på, väldigt snabb i rörelserna och rör sig hela tiden.

Det jag kanske inte är helt nöjd med här var att jag såg fram emot att inte ha massa folk som arbetar i trädgården, städar eller annat omkring mej. Men så blev det inte. Trädgårdsmästaren kommer varje tisdag och lördag, städerskan på söndagar och sen kommer väl poolkillen att börja komma någon dag också. Sen har vi ju en vakt varje kväll/natt, mellan 18-06. Allt detta är förståss bra, men jag har fortfarande lite svårt med att hantera denna överklass känsla med tjänstefolk i huset.    

Idag har jag föreläst om Sveriges socialförsäkringssystem och rättigheter för personer med funktionshinder för ca 250 personer. Det gick riktigt bra och många var intresserade och vill nu flytta till Sverige. Egentligen skulle jag ha pratat igår, men när jag kom hade de ändrat hela schemat. Så imorse gick först på ett möte jag hade bokat och blev då uppringd av en orolig arrangör från Ministeriet som sa att jag just blev introducerad av någon ministern, osäker på vilken, som hade uppgiften att introducera dignitärerna. Jag och en man från Sydafrika var de utlänska gästerna som pratade om våra länders lagar. Jag var en av 2 vita i konferens rummet vilket förståss gjorde att det mesta skedde på Setswana, dvs helt obegripligt. Men roligt ändå och lärorikt, ffa allt i helgen när jag plöjde hemsidor för regeringen, FN, försäkringskassan, handikapporganisationer etc. Bjöd med vår doktor, Paulus, som vi äntligen fått tillbaka. Riktigt kul att jobba med honom.

Annars har det inte hänt så jättemycket. Kollade på OS mer än någonsin förut tror jag. Kul när Amos, från Botswana, kom 2a i 400m. Tyckte nog han kunde fått lite mer uppmärksamhet. 18 år och Botswanas första medalj i OS och sprang på väldens 3e snabbaste tid. Och Amantle som tyvärr ”bara” kom 4:a och så förståss handbollfinalen.  

Jobbet rullar på. Många av de gamla vanliga problemen är kvar, men jag är numera förhoppningsfull. Vissa saker går långsamt framåt och med Paulus hjälp, ska det nog bli mer ordning. Numera är vi 2 som skriver på de flesta pappren, vilket känns mycket bra.