Höst i Botswana

Onsdagsöl på yacht klubben

Sitter i mitt lilla hus och skriver på min artikel och hör fantastisk kör sång utifrån. Hörde samma första gången för 3 dagar sen och Kate, room-mate, sa att det kommer säkert från ex-presidentens Masires hus, han bor precis bredvid. Vi trodde de hade något firande för någon topp Kanadensare som var här och tog en promenad runt kvarterat för att höra bättre, men fick sen nästa dag höra på nyheterna att fru Masire avlidit. Nu har sorgetid och minnesstund pågått i 4 dagar i deras hem, med det positiva för oss att vi haft otroligt vacker körsång varje kväll.

Osäker på vem från Kanada som var här, men premiärminister eller nån för Kanadensiska flaggor över hela stan och vår doktor Paulus blev beordrad att sova en natt på hotellet för att vara jourhavande VIP doktor (trots att han bor 10 min gångväg därifrån). Det var roligt för vi, Paulus och jag satt, och jobbade i onsdag när de ringe vid lunch och sa att de behövde honom att bo över på hotellet vid 14.30 samma dag. Han sa nej, men lovade till slut att ta fredag natten. Snacka om framförhållning. Tror han fick en lugn fredag kväll.

Sen har Viv, vår rullstols leverantör varit här, 24 timmar försenad. För första gången levererade han nu hjälpmedel som hälsoministeriet har köpt in till oss, massa grejer. Det har tagit ett 1 år (beställde grejerna förra året i maj), men i alla fall, stor seger. Han blev stoppad i tullen vid gränsen och de vägrade att släppa igenom honom därför att hälsoministeriet inte hade betalat sin skatt, pga nåt slags missförstånd, vilka då är samma som ska betala grejerna.

Mr P kör sin egen rullstol för första gången

Chiefen lär sig sätta på free wheel

                                         Så Bw tullen släpper inte igenom honom för att Bw ministeriet har en skatteskuld. Helt snurrigt. Han försökte med han skulle betala och sen kräva tillbaka pengar från ministeriet. Tullen, som var väldigt trevlig, sa nej, det går inte, det kommer ta två år för  dej att få igen pengarna. Så eftersom han redan gått igenom sydafrikanska tullen, och skulle få betala skatt där oxå om han tog in alla grejer till Sydafrika igen (han har ju även redan kört 4-5 timmar och hade 20 min kvar) sov han en natt i bilen i

Full fart med utprovning av rullstol

ingenmansland. Nästa dag ringde han ministeriet, fått mobil nummer av mej redan på söndag kvällen, och jag prata med Paulus som till slut åkte upp till ministeriet och några timmar åkte till gränsen, och efter några timmar där fick de till slut ut igenom alla grejerna. SÅ i stället för att anlända söndag kväll och komma till oss tidigt måndag morgon, kom de vid 16.45 på måndagen. Det hade aldrig hänt utan Paulus, det är helt solklart.