Idag, exakt klockan 10, var jag med om mitt livs första
jordbävning. Mätte 5.3 på Richterskalan och kändes rätt ordentligt, men höll
bara på några sekunder. All verksamhet i sjukgymnastiken stannade upp, och
alla, inklusive jag, blev rätt förskräckta och oroade. Men sen fortsatte
aktiviteten som vanligt. De är så vana och visste direkt att den här var lite
starkare än de som varit den sista tiden, runt 4.2 och 4.3. En tjej gick direkt
in på nätet och bara nån minut senare var jordbävningssidan uppdaterad. Ja, så
är vardagen för alla här.
Han jag bor hos, Lok, sa att när den stora jordbävningen var
flyttade de inte tillbaka in i huset förrän efter 2 månader. Gick in på dagarna och
lagade mat, men sov ute på en öppen plats. Nu lär det har varit kollat huset och det är
säkert. Inga hus i det här området rasade men många fick lite sprickor.
Ja, det är väl bara att vänja sig, det lär komma fler. Men
Lok verkade helt obekymrad ”don’t worry!!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar