Inka: Bhaktapur

Tog mej idag till Bhaktapur, den gamla tempelstaden ( mycket byggt på 1600-talet) som drabbades hårt av jordbävningen. Det mesta stod ändå kvar, men en del tempel var grushögar eller delvis rasade. Mycket vacker stad och såg för fösta gången en hel del turister, suvernirshops och tiggande barn. Det är verkligen för och nackdelar att bo som jag bor. Ensamt och inneliv efter 17 när det blir mörkt, men ingen turism eller utlänningar vilket innebär att barn inte tigger utan ropar hej och ”what is your country?” och ”what’s your name?” och går med och pratar när jag är ute och går.

Var roligt häromdan när jag skulle köpa sim kort till telefon. I Sverige och Botswana köper man ju det anonymt lite överallt. Här skulle det fyllas i formulär med adress, person nummer, pappas namn och farfars namn (det har jag aldrig skrivit i ett formulär förut någonstans). Sen skulle man ha med pass och ett passfoto som sattes fast på formuläret. De har koll på sina medborgare här.

På jobbet har det inte hänt så jättemycket än. Varit med sjukgymnasterna och gått enskilt med några. De har många sjukgymnaster men de flesta är nyutbildade och vissa får jobba som arbetsterapeuter istället eftersom det knappt finns några sådana. Lite segt har det varit, men det kan ju arta sej. Har nu börjat åka buss, inne i bussen, till jobbet och har gått en gång, ca 4 km. Blev erbjuden skjuts på motorcykel, men trots att det till slut hittades en hjälm, som de inte tycker att passagerarna behöver, föredrar jag nog bussen. Men jag tackade nej till att sitta på taket idag när jag skulle hem från Bhaktapur. Väntade till 3 bussar senare istället.