Inka

fredag 22 januari 2016

Sista veckan i Nepal

Den här sista veckan i Nepal slutade jag jobba på centret och har mest varit turist och lite volontär jobb på Independent living centret, Khagendra. Var med på festligheterna där då, den för 25 år sedan avlidna, grundarens födelsedag firades. Alla skolbarnen, majoriteten med något funktionshinder, kom i parad efter en liten orkester. Pingis turnering avgjordes, pris för olika saker delades ut (årets pingisspelare gick till en liten kille som jag såg spela pingis första gången jag var där, sittandes på ena kanten av bordet) och vice premiärminister (en av 6 vice premiärministrar) var där och talade. Idag var jag där och tränade lite med några av de som bor där.

Var vid Pashupatinath, den heligaste kremeringsplatsen, en kväll. Intressant och vackert ställe. Varje dag vid 18 har de en ceremoni där med traditionell musik och dans. Samtidigt pågår ständigt begravningsceremonier med tvagning och bränning. Var även vid Swayambhu stupan, Monkey temple. För 31 år sen stal en apa en mandarin jag hade i fickan och skalade och åt, nu tog en stor apa min öl flaska och hällde ut det på bordet och drack. Man får hålla i prylarna.

Bifogar också några bilder från det vackra Kopan Monastery som ligger på en kulle ca 45 min gångväg från där jag bor. Ett av de större mycket aktiva kloster i Kathmandu dalen. Annars har jag gått några varv runt Bouddha stupan då och då och ätit middagar Bernice och en annan volontär, Sandy. Bouddha området är ett intressant och trevligt område att bo i. Många tibetaner bor här och det är inte så turistigt som i Tamel området. Nepal är fantastiskt och jag kommer sakna mycket här. Men, vi är alla ganska redo att lämna och åka hem eller vidare.

Årets pingisspelare

Lycklig pristagare

Swayambhu stupan

Utsikt från Swayambhu stupan

Här går ölen åt

Vanlig gatubild

Ljusoffer vid Bouddha stupan

Fortfarande vattenbrist

Kopan monastery heligaste del

Kopans vakthund i stålmannendräkt

Förhållningsorder för Kopan

Pashupatinath

onsdag 13 januari 2016

Voluntär i Pokhara

Beth-eden Guest house i klart väder när man ser bergen

Nu är jag tillbaka i Pokhara och jobbar på ett lepra och ryggmärgsskaderehabiliteringssjukhus, Green Pastures Hospital. Väldigt lärorikt och intressant. Var med på ronden med alla patienter första dagen och lärde mej en hel del om spetälska. Hemsk sjukdom med kraftiga deformationer av händer och fötter, sår och amputationer. Jobbar med ffa sjukgymnasterna och har haft några presentationer och workshops här också. En hel del folk kom till de två jag haft inkluderande alla professioner. Riktigt kul. Har även jobbat med tre killar med tetraplegi som alla lyckades med konster de inte kunnat förut. Det är ju alltid roligt att kunna få patienter prestera bättre än de och personalen tror de kan.

Har bott på området på deras lilla guest house med vattenbufflarna betande utanför och i fjärran ser jag Annapurna kedjans toppar. Stort och fridfullt område. Men idag flytta jag in till stan. Var lite för mörkt och ensamt där. Flera kvällar ingen el och då är det mörkt! Nu har jag ca 30 min promenad till jobbet. Går precis utanför flygplatsen. Häromdan kom ett plan inför landning precis ovanför huvudet.

Första dagen här, var jag ute och åt med en 81-årig norska som jag träffade under nyårshelgen i Patan. Vi hade båda samma favorit restaurang här. Hon gör lite volontärs arbete och reser. Mycket inspirerande och häftig kvinna och vi kom väldigt bra överens. Kom fram till att vi båda är skyttar och kanske därför vi är så lika.

Huvudentreen

Beth-eden Guest house

Khadga, min sjukgymnast kompis

Utsikt från centret över staden och bergen

fredag 8 januari 2016

Lämnar Banepa

Veckan som gått har varit ungefär som jag trodde att veckorna skulle vara. Jobbat varje dag med träning med sjuksköterskorna på 1.5 timme på förmiddagarna och sjukgymnasterna 1 timme på eftermiddagarna. Däremellan patientarbete och tillverkning/justering av lite hjälpmedel. Har känts bra, roligt och givande. Träningen med sjuksköterskorna hade jag tillsammans med en av sjukgymnasterna och jag fick med honom som jag ville. Han har en lägre utbildningsnivå men har jobbat länge och är den som är bäst tycker jag. Jag tror att de andra också har börjat använda honom som en tillgång och frågar honom mer, så då har jag i alla fall åstadkommit något. Och han verkar glad och samarbetar gärna.

Nästa vecka ska jag åka tillbaka till Pokhara och jobba med sjukgymnasterna där på ett rehab-sjukhus. Den sjukgymnasten jag har träffat har också låg erfarenhet och ville gärna att jag skulle komma, så det ska bli spännande att se vad vi kan åstadkomma tillsammans.

Häromdagen fick jag den första måltiden här som var lite svåräten. Tillsammans med dalbat (ris och linser) som är den vanligaste maten här fick jag buffelhjärna och ryggmärg. En dyr delikatess. Det smakade egentligen inte illa, men det var mer själva känslan. Men de tog inte illa upp att jag inte åt upp allt jag tagit utan gav det till Lok, herrn i huset.

Nu flyttar jag hemifrån, känns det som. Flyttar ut ur huset jag bott sen jag kom och blev hämtad av ambulansen för att få med all packning. Har varit trevligt, om än lite ensamt ibland, men nu är jag redo att flytta till staden, Kathmandu.

Banepa längs highway till Tibet

City kärnan

Hötappar längs vägen

En glad hötappsbyggare

En av alla köttaffärer

Skolbuss med vinkande, ropande barn

Utsikt från min balkong med frun i husets trädgård

söndag 3 januari 2016

God fortsättning på det nya

Hoppas alla haft en bra nyårshelg. Min egen nyårsafton var väldigt lugn och för första gången i mitt liv firade jag den själv, inte så mycket firande kanske. Tillbringade helgen i Patan, eller Lalitpur, som är en av de äldsta och mest världsarvsbevarade delarna av Kathmandu. Ett riktigt fint Durbar square med riktigt gamla bevarade tempel. Det verkar inte ha blivit så skadad av jordbävningen där, vilket man nästan blir förvånad över med tanke på hur rangliga många ser ut. Promenerade längs de trånga gatorna och prången och titta tillbaka i tiden på alla gamla tempel. Bodde på ett supermysigt och trevligt hotell byggt i gammal traditionell Newari stil och med på Unescos världsarvslista. Kallt eftersom fönstren bara har delvis med glas, annars öppet, men jag fick en varmvattenflaska att värma upp sängen med. Underbart.
Vid 7-tiden på lördag morgonen var det sång i templet till vänster på Durbar square, typ kyrkokören verkade det som. En man med trummor och nåt annat slaginstrument och ett 15 kvinnor och några män som sjöng. Fin start på dagen.

På bussen tillbaka idag reste sig en man och jag fick hans sittplats på motorn. Riktigt trångt, vi var 4 på motorn, och han som jobbar på bussen föser ihop folk bakåt för att alla ska få plats. Och folk är tålmodiga, men det är ju vi också om man tittar på trängseln i T-banan och bussar i rusningstrafik.

Fullt av fina träsniderier

Durbar square

Mycket duvor som matas på torget

Försäljning pågår överallt

Fina detaljer i Golden Temple

söndag 27 december 2015

Varm rom med honung och citron

Ny favorit, varm
rom med honung

Blev ett ganska lugn, men trevligt julfirande. Jag och Bernice, fysioterapeut från England, åt goda middagar julafton och juldagen. På juldagen blev det även champagne på en trampbåt på sjön i Pokhara med utsikt, dock ej spegelbilder som det var tänkt, av Annapurna massivets toppar. Det var riktigt kul och lite ovanligt julfirande för min del. På morgonen den 26e åkte vi upp till Sarangkot för en ny soluppgång över bergen. Svårt att få nog av denna utsikt. Verkligen storslaget.

Har även fått prata lite svenska för första gången sen jag kom hit, förutom några Skype samtal. En nepalesisk kille kände igen min dialekt och hade bott i Sverige i 5 år och jobbat på min gamla favorit restaurang Happy India. Det var roligt och familjärt.

Kom idag till slut tillbaka till Kathmandu efter att bussen fått soppatorsk och sen fick taxin punka. Bensinkris och allt, men säljer man biljetter till en full buss så borde man väl se till att ha bensin så det räcker hela vägen. Men, men en timme senare var det löst och vi åkte vidare och fastnade förståss i rusningstrafiken.

Men nu har jag fått mej en Gurkha öl och en tallrik Momos, så den lilla tröttheten börjar ge sej. De andra restaurang gästerna här idag är nästan uteslutande munkar. De tog buffén. Ska spendera dagen imorgon här och strosa runt och sen blir det Banepa och jobba lite på centret några dagar.

Julfirande

Så här kallt är det att lägga sig

Utsikt från Sarangkot

Väntan på att få fylla gastuberna

tisdag 22 december 2015

Top of the world

Framför Annapurna South

Tillbaka i Pokhara efter en fantastisk 4-dagars vandring i Annapurna området. Gick från Naya Pul, Gorepani, upp till Poon hill, vidare till Ghandruk och tillbaka till Naya Pul. Helt fantastiskt och har gått bra, trots mycket trappor. Har aldrig sett så mycket trappor. Men stavar är bra!!! Upp till drygt 3200 m med oslagbara vyer över berg som är 6000-8000 meter höga.

Gick själv med en guide, Agasta, och det fungerade hur bra som helst. Stigarna gick genom små byar och Rhododendronskogar, via odlingsterasser och över små floder och bäckar. Det var emellanåt så brant att även trapporna gick i serpentinslingor. Jorden verkar väldigt bördig och det växer grönsaker överallt. Rododendronskogarna måste vara helt otroligt när de blommar, i mars/april.

Folk bor överallt i dessa sluttningar, åsnor, hästar och människor går upp och ner för trappor och stigar med allt som ska transporteras åt ena eller andra hållet. Det byggs en hel del hotell och lodger, trots att turismen är otrolig skral nu efter jordbävningen och med bensinkrisen som pågår. De flesta restauranger och guest house är i stort sett tomma på gäster, så passa på!! De behöver turister.

Dag 1 åkte vi buss från Kathmandu. Den var rätt försenad så vi hann bara gå 1.5 timme innan det blev mörkt. Så dagen efter började vi kl 7 och gick uppför och uppför och uppför till ca 2800, från ca 1100 m tror jag. Tog det lugnt och det gick bra. Fick första glimten av den snöklädda Annapurna South toppen på förmiddagen. Bra födelsedagspresent. På eftermiddagen kom dimman, eller vi gick i molnet, och vi såg inte mycket. Kom fram redan vid 15-tiden och satt sen runt elden i ett oljefat inne och drack varm rom.

Dag 3 gick vi upp kl 5 och upp och såg soluppgången på Poon hill. Kallt, men klart och fantastiskt. Framför oss låg dessa magnifika berg, Annapurna South, Mount Fishtail m fl. Sen ner och åt frukost och iväg vid 8.30 upp på nästa topp på drygt 3200 m och full vy igen. Gick längs åsen på det berget ett tag i gammal urskog och sen började gå nerför. Vissa delar längre ner var som regnskog med urgamla, stora Rhododendronträd.

Stannade lite tidigare än planerat då vi gått förbi ett par där tjejen inte mådde bra. Hjälpte dom en bit, men sen tyckte hon att det var så jobbigt att de försenade oss så mycket. Vi gick vidare men det kändes inte bra. Hon skulle aldrig orka hela vägen och det började bli sent. Efter en del dividerande stannade vi på ett ställe och Agasta och en till gick tillbaka för att hjälpa dom ner. De behövde inte gå så långt för hon hade blivit nerburen av ett gäng nepaleser och vi övertalade dom att stanna och vila en natt. Hade en riktigt mysig kväll där vid elden i oljefatet som verkligen värmde upp rummet och den varma romen kroppen. Hade lite DVD filmer och vi satt och titta på film, Annapurna ( en trecking film) och Seven years in Tibet. Härligt. Sen dan efter så gick vi tillbaka neråt till Naya Pul och tog bussen till Pokhara. Detta var en kort treck här, men tillräcklig tycker jag, behöver inte gå i 3 veckor som många gör. Sista middagen med Agasta med den vanliga maten här Dalmat, ris, liner med grönsaker och ibland kyckling till. Och till drack vi varm Roxy, eller Aila, det hemmagjorda brännvinet. Gott!!

(svårt att välja bilder så det blev många)