Inka: Namobuddha

Så vackert med senapsblommorna, böneflaggorna och oändligheten

Idag tillbringar jag dagen i sängen och försöker bli frisk från en envis förkylning. Har varit intensivt de sista veckorna här och om en vecka ska jag ute på 5 dagars vandring från Pokhara så till dess måste jag bli frisk.

På jobbet kom undervisningen igång lite grann förra veckan, planerat till dagligen mellan 15-16. På måndagen var jag borta (på grupp-utflykt). På tisdagen blev det inställt för då var det cirkus. På onsdagen hade jag den första workshopen men vid 15.30 sa de att de slutar för då ska de byta om och bussen går kl 16 (cheferna höll inte med om att det ska ta 30 min att byta om). Torsdagens workshop blev precis som planerat men på fredagen försvann folk vid 15.30 för att fira av en kollega som sluta (istället för att bara säja det). De enda kvar var deras chef och en annan volontär. Men, men, fortsättning denna vecka, sen blir det paus för jag kommer vara ledig. Jobbar också lite enskilt med några sjukgymnaster och försöker följa några patienter. Blandning mellan kul och frustrerande. De flesta andra volontärer uttrycker samma blandning, mycket träning har gjorts, men implementeringen är inte på topp. Även intresset bland dom vi ska jobba med är milt sagt blandat. Idag skulle jag även haft träning med sjuksköterskorna, men det ska nog bli av senare.

I helgen gick jag tillsammans med Bernice från England och Inge från Holland till Namobuddha, en gammal pilgrimsort som ligger fantastiskt vackert på krönet av ett lite berg och varifrån man ser Himalaya bergen (när det inte är disigt). Här finns grottan där, enligt Buddhistisk religion, en prins för ca 6000 år sedan offrade, eller donerade, sin kropp till en utsvulten tiger och hennes fem ungar. Han blev sedan återfödd till en Buddha och återkom till denna plats med sina studenter. Vi tog buss en bit och sen gick vi ca 4 timmar dit och 3-4 timmar dagen efter ner åt ett annat håll. Det är så otroligt vackert överallt här. Redan för 31 år sedan tyckte jag att Nepal måste vara ett av de vackraste länderna i världen och det kvarstår. Alla de gröna bergsidorna är terrasserade överallt. Smala små fält där odlingen är i olika skeenden, vissa torra, vissa våta, vissa gröna, andra gula. Människor jobbar på fälten, tar hand om getterna och korna, rensar ris och grönsaker, bygger och fixar. Vissa plöjer med oxar andra med små traktorer. På vägen ner var det den ena mandarinlunden efter den andra, verkar vara riktigt bördiga trakter även om att vara bonde är ett hårt jobb. Och extremt otillgängligt om man inte kan gå.

Stannade över natten på ett kloster där ca 200 munkar bor. De yngsta är runt 9 år och de blir munkar av olika anledningar, varav en vanlig, vad jag förstår, är att fattiga familjer kan skicka sina söner dit och de får mat och gratis utbildning. Prata med en kille som var 19 och varit där i 6 år och har tänkt stanna hela livet. Det första han kommentera när jag sa att jag var svensk var, som vanligt, Zlatan. Ingen skillnad på munkar och andra unga killar är det gäller fotboll. Frukost och middag med munkarna, otrolig effektiv servering. Middagen för drygt 200 personer var över på 15-20 minuter.

Fantastisk rogivande miljö och skulle gärna tillbringa några dagar där, men ”plikten” och vandringen kallar.