Äntligen så
regnar det. Ett riktigt oväder idag. Det är ju jättebra, men kommer inte lösa
problemet med vattenbristen förståss. Och jag hann precis säja till min
roommate att hoppas vi får ha elen kvar, så blev det strömavbrott och även
internet försvann. Och jag som precis har övertalat min roommate att sluta
vattna gräsmattan. Känns oetiskt med tanke på hur svårt det är för andra med
vattenbristen.
I onsdags
fanns det inget vatten på hela sjukhuset, tydligen andra gången det händer. Det
är verkligen inte bra, och sjukhuset borde förståss vara undantaget den
allmänna vattenbristen. För vattenbrist är det. Dammen är i stort sett tom och
piplines från norra delen där vattnet fungerar inte som den ska, läcker. De håller
på att bygga en ny som ska bli klar 2019 tror jag, men till dess är det problem
om det inte kommer regn, mycket regn. Fick höra att det för nåt år sen hade kommit
hit 25 000 personer från Sydafrika för att be och blidka regngudarna. Det
ledde till 5 minuter regn dagen efter, men sen var det torrt igen. Även
presidenten lär ha uppmanat till att be mer om regn?! Där ser man komplexiteten i det här samhället. Vi har vatten, även om
det i onsdags inte fanns något i duschen så kommer det i alla fall lite grann
ur kranarna, men i förorterna och byarna har det i stort sett inget. Eddy, vår
rehab coach, har vatten 1 dag/vecka. Annars inget. Inte någon kran att gå att
hämta vid, inga vattenbilar som levererar vatten, inget.
Jag håller
mej i alla fall sysselsatt utan några som helst problem. Förutom skrivandet och
forskningen är det förståss omöjligt att inte blir engagerad lite här och var, och träffa gamla bekanta. Det
är roligt och känns som avdelningen är det viktigaste här även om det kanske
inte är därför jag är här.
Sanitas, den
svenska samlingsplatsen här, är lika
trevligt som vanligt och även om det är lite tufft nu med växter och plantor med tanke på vatten brist
och ransonering, så var det fullt och väntetid för lunch. Var där i söndags också för frukost med min kanske närmaste vän här, Inga, förutom teamet
förståss. Hon flyttade tillbaka till Tyskland för några år sen men nu är och
hälsar på, bra tajmat.
Har nu hyrt
bil vilket är väldigt skönt att ha här och bli lite mer rörlig, men för dyrt för att ha hela tiden. Såg
en riktigt bra dansföreställning i fredags. Ett stycke av dansen var om ett
ritual mord 1994-95 i Muchudi (en stor by i närheten) på en ung skolflicka. Man
vet vem det är, en medicnman som lejt släktingar eller i alla fall bekanta, men ingen har dömts troligen pga närheten till Kgosin (chiefen). Ledde till ett uppror bland
studenter som spred sig till Gabs. Fick nu höra att folket i Muchudi var så upprörda att inget hände, trots att alla visste vilken medicinman det var, så han fick ett brinnande bildäck runt sig. Stark föreställning och en fantastisk kör.
Alla som bodde här kom väl ihåg händelsen. Så vidrigt hur vissa medicinmän fortfarande använder mänskliga kroppsdelar.
Fler fågelbilder, de är nästan de enda djuren jag ser, förutom kor, åsnor, myror och myggor förståss. Crested Barbet (ingen aning om svenskt namn) är en lustig rackare som alltid håller på att flyga in i fönster, eller hacka i fönstret, eller försöka få kontakt med sin spegelbild. Känns som att det är samma fågel år efter år, men just den här dagen verkade den ha sällskap och höll på med lite annat, verkade som jag kom och störde. Lägger även till en riktigt snygg bild på den som jag tog för några år sen. Precis som ödlan som också rör sig i samma träd och samma plastser nu som för två år sen. Och så härfågeln, Hoopoe, svår att fånga bra på bild, men den ser för skön ut.Just nu
känns det som om tiden springer iväg fort och av den långa månaden är det bara
knappt 2 veckor kvar. Pula = regn, skål, hurra och andra positiva ord. Även
valutan heter Pula.
Det har slutat regna och internet är tillbaka
Min trädgård från "skrivbordet" |
Mer Jakarandaträd |
Snyggare Crested Barbet |
Crested Barbet |
Härfågeln |
Utsikt från ett ministerie |
Färgglad spenat på väg att tillagas à la Gunnel |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar