Tiden rusar

Tiden rusar som vanligt och drygt 1,5 vecka har redan gått.

Crazy start på vistelsen här med chefen här och stor mottagning/fest på avdelningen. Spinalis invigning/4-års jubileum. Mycket folk där, patienter, från Sida, ministeriet, sjukhus ledning och andra var med, samt ett film team som ska göra en liten Sida film om projektet. Rörig dag, men lyckad tillställning. Eddy, vår rehab coach, slog all time-record i entusiasmerande träningsledare.

Dagen efter åkte vi hem till några patienter med filmteamet och de blev förevigade och intervjuade. Riktigt roligt och intressant.

På lördagkvällen råkade vi hamna på Botswansk hårdrock, Heavy metal konsert på Bull & Bush. Bara svart-läderklädda människor och väldigt stylade. Verkar försöka se riktigt hårda ut, men var fram för allt mycket söta, välkomnande och vänliga. Vet inte hur mångas kameror vi fastnade på den kvällen. Tyvärr låg ju min kamera förståss hemma, men fick några bilder. Så kul när man kan trilla in på de mest oväntade happenings.

Nu har chefen och filmteamet åkt, så jag kan återgå, eller rättare sagt påbörja, arbetet här

Har varit hemma hos några gamla patienter och intervjuat dom. Intervjuerna är riktigt roliga, intressanta och lärorika att göra, men utskrivandet av dom är tålamodsprövande.

Nu har det blivit vattenransonering här. Man får inte vattna gräsmattan, vilket känns som en bra prioritering. Läste i tidningen att presidenten uppmanar folk att be för regn och att vara noga att tacka om det kommer.