Termiternas mass död

Nu börjar jag få lite ordning på allt och är helt redo att åka hem ett tag.
Var ute på fågelskådar utflykt i söndags. Själv skådade jag framförallt bajs skalbaggen mitt i impala toaletten. Ja, vi har alla olika intressen.

Idag har det regnat rätt ordentligt hela dan och ikväll är dagen när termiterna flyger ut och tappar sina vingar. Stora är de och absolut överallt. Några inne i min lägenhet. Vissa har redan tappat vingarna och kryper omkring, andra har dem fortfarande kvar och flaxar omkring. De är väl ofarliga, men stora och rätt äckliga att ha inne.

Så nu är hela poolen fylld av döda termiter, ser jag genom fönstret, alla fönster och dörrar stängda nu efter att ha dödat en hel del. Men katterna är glada. De jagar och äter termiter för fullt.
Jag längtar härifrån ett tag. Trött på att ingen gör vad de säjer att de ska göra, det finns dock undantag, men huvudsakligen är det så. Det tar på krafterna att påminna och tjata hela tiden.

Vi ses snart.

Fåglar och fjärilar

Ja, nu har alla åkt hem och tempot lugnar ner sig lite. Skönt att vara själv någon månad, i alla fall i början på den.
Nu har även värmen kommit. Igår var det 36 i skuggan, men går ner på kvällarna till ca 28. jag trivs bra med det. Inte riktigt lika bra med insektstiden. Får definitivt användning för min bästa investering här, flugsmällan, på både flugor och myggor.

Innan Katja åkte hem hann vi med en utflykt med fågelskådarklubben. Åkte till en damm som låg drygt en ½ timme bort med massor med fågelliv. Fantastiskt vacker palts. Hade inte förväntat mej en så lummig, grön oas mitt i torkan.

Såg mer fåglar än vad vi gjort på alla fågelskådar promenader tillsammans. Riktigt trevligt. Bl a dessa roliga ankor.

Denna onaturligt stillsittande fjäril satt utanför min dörr häromdagen. Så vacker och stor.

Doktor Löfvenmark

Ja, som vanligt rinner tiden iväg. Har varit tillbaka i Gabs i 1,5 vecka efter att jag var i Stockholm och bevittnade Carolines disputation. Som förståss gick strålande, numera lyssnar hon till endast till Dr Löfvenmark. Bifogar bild med skålen i när allt var klart och godkänt. Efteråt tog de två stolta storasystrarna en lång promenad runt ett soligt och höstligt Stockholm och fixade mina ärenden, innan den stora festen i Tornvillan i Waxholm. Det var roligt, gott och flera bra tal.
Åter i Gabs jobbar vi på. Än så länge är några kollegor här, men om en vecka åker den sista hem. Sen åker jag också i mitten av december.

Igår fick jag i alla fall höra att jag är normal. Det kändes bra. Våra 2 nya kollegor kom hem till mej och jag skulle ha lite presentation/undervisning. När jag öppna datorn insåg hur otroligt dammig den var, precis som vanligt, och insåg att de knappt skulle kunna se nåt. Så då tog jag en liten del av kjolen jag hade på mej och torkade av dator skärmen. Det var då den ena sa att ”det är precis så vi skulle gjort här, du är helt normal”. Det kändes bra. Inte varje dag jag får såna komplimanger.
.

Nu har jag precis ätit en riktigt god middag med Katarzyna på Mokolodi med riktigt rolig noshörnings och vårtsvin action. Noshörningarna börjar komma närmare och närmare och nästan försöka komma upp till restaurangdelen. Han som har stället försökte säja åt dom att gå hem. Jag protesterade lite ä noshörningarnas vägar att de bor ju faktiskt där

Vi mår alla bra

Nu har tiden sprungit iväg igen. Full speed med teamet här då jobb dagen i stort sett aldrig tar slut. Men ibland tar vi lite ledigt och går på bio, konsert eller ut och äter. Men mycket jobb är det. Och så har vi turats om med att vara rejält förkylda. När den ena tillfrisknar går det vidare till nästa.

Anna, Peter, Hasse och Mia kom på besök några dagar. Roligt med besök och bra för sömnen när goda vänner är på besök och jag blir lite distraherad från jobbet. Hann med nästan alla ställena som finns att gå till här t ex en cocktail på News Café, besök på Thapong Art Centre när solen var på väg ner och benen växte i skuggorna och förståss finest filé på Bull & Bush. Ingen noshörningstur på Mokolodi, men god mat serveras i alla fall.

Nu ska det bli kul med en kort vecka i Stockholm, men jag kommer inte sakna vädret här eller färgerna. Nu varmt och skönt, nu vid 22-tiden 25-28 grader. De lila fläckarna över hela stan av de fallna Jakaranda bladen har blivit fler och intensivare i färgen, vilket även gäller färgen på träden förståss. Känns lite kort med 6 dagar, men det är som det är. Finns på vanliga mobilen onsdag till nästa tisdag.
PS: Hörde just om flygolyckan här men vi mår alla bra.

Independence Day

Här har vi nu lång helg, Independence Day. Katarzyna och Gunnel (ja, samma Gunnel som i Camping from hell) är i Kutse (ja, samma ställe där camping from hell föredrog sig). Själv har jag det lugnt och skönt i stan, stad och stad men i Gabs i alla fall.

Avslutade veckan med att köpa en en-meters påse med ostbågar (förhoppningsvis inte allt idag) till patienterna och Katarzyna tänkte ha disko. Men eftersom vi just köpt en tv till avdelningen blev det klassiska fredagsmys, men det var i torsdags, fredag var helgdag. Själv satt jag torsdag sen eftermiddag och hade långa enskilda samtal med några av våra patienter. Kändes mycket bra och roligt. Det är dessa stunder som gör allt det jobbiga värt det. Hur ser deras liv ut, tankar inför framtiden och sånt. Härlig känsla. Och de vill ha kontakt och prata, men vi har alltid så mycket att göra. Klart värt att stanna kvar efter jobbet och prata i lugna och ro. Vi har härliga patienter, men vår gamla favorit som varit här alldels för länge, 1år, har äntligen åkt hem. Lite tomt är det.

Köpte även ett nytt glas till Presidentens obligatoriska porträtt som ska finnas överallt. Glaset gick sönder under renoveringen. Frågade några kollegor om de ville ha det på väggen. Det var överhuvudtaget inte upp till diskussion, så idag har jag äntligen bytt glas. Nu behövs det bara att få upp en spik på väggen, men det får bli nästa vecka.
Här blommar allt för fullt. Det är så vackert med Jakarandans lila träd, Bougainvilleans alla olika nyanser och allt annat som jag inte vet vad det är, men fint är det.

Idag har jag varit på serbisk heldags picknick på en fram utanför stan precis nere vid dammen. Jättefint ställe. Hade ingen aning om att det finns såna små oaser så nära Gabs. Men mycket serbiska blev det. Mycket trevliga alla, men 15 serber, en kroat och en svensk, blir mycket serbiska. Han precis packa ihop allt innan ösregnet kom. Ett riktigt åskväder drog över och en del regn, men ingen översvämning än.
Och på måndag kommer Doro hit och jobbar. Ska bli riktigt bra med henne på plats ett tag.

Lättlagad middag

Tiden rullar på som alltid här. Nu har jag varit tillbaka i 3 veckor och det har gått fort. Katarzyna och Gunnel har kommit och Göran och Claes har kommit och åkt.
Maria, vår avskedade sjuksköterska är tillbaka från och med idag. Tog ca 3 månader. Skönt att ha henne tillbaka i alla fall.
Avdelningen rullar i stora drag på rätt bra, men finns mycket kvar att göra bland annat vad gäller struktur, patienten i fokus och kvalité.
Idag har jag i alla fall jobbat som sjukgymnast. Tillsammans med en av våra sjukgymnaster på fm och rullstols teknik träning med patienter, sjuksköterskor och biträden på em. Det är ju helt klart för arbetet med patienter som jag är sjukgymnast. Riktigt roligt.

Idag efter jobbet åkte vi på 2 vernissager. En med rätt trista saker utställda, men kul att träffa lite bekanta. Och efter en hel del snurrande runt på nya, mörka gator en annan med fina tavlor, men väldigt trist (eller inget faktiskt) mottagande. Var hemma i någons trädgård och kändes verkligen som vi krashade in på en privat fest och ingen sa ett ljud. Men en del fina tavlor, när jag tog fram ficklampan i mobilen så vi såg något. Åkte i stället hem och hade tänkte att laga middag, men det blev några Gin och Tonic och chips middag. Lättlagad och mycket trevlig.

Imorgon blir det Food Market på Operahuset och shopping på grönskas affären och ost/bröd affären. Jag har hittat mina favoriter (utav ett inte alltför stort utbud när det gäller ost och bröd i alla fall).

Blommor och kaktusar

På gator och Botaniska trädgården. Det är fantastiskt vackert.

Tillbaka i Gabs

Tillbaka i Gabs sen drygt en vecka. Varmt och skönt på dagarna, men kvällarna lite kyliga (15°). Det var verkligen kul att vara hemma och träffa alla. Tyvärr var ni ju några som jag inte lyckades få till det med, men det blir väl fler gånger.
Blev väl mottagen på Motheo där jag bor av alla i receptionen och några av vakterna som jag pratat mer. Kändes bra. Även på avdelningen och sjukhuset fick jag ett glatt välkomnande och kramar. Tanten utanför som säljer fatcakes, och som jag går förbi och säjer hej till ungefär 4 ggr/dag gav mej en kram. På avdelningen funkar en hel del bra och annat lite mindre bra. Har fullt hus. Visade sej att en av tjejerna som jobbar på avdelningen är kusin med Shanti-Lo, så nu ska jag nog komma iväg och se honom lite mer. Ska bli kul.
Var ute och tittade på den liggande månen i fredags nere vid yacht klubben. Ja det finns faktiskt en sådan här vid dammen. Vackert när den lyste upp vattnet trots att den låg på rygg. Det är lite häftigt att den ligger ibland här.
Annars har det inte hänt så mycket spännande under veckan och inga större förändringar i stan. Jo det har byggt en till shopping mall, en mindre modell tror jag, mot flygplatsen till. Har inte kollat in den än, men den är väl ungefär som alla andra kan jag tro.
Ska nu gå och se den sista av Stieg Larsson trilogi filmerna på film klubben. Behåller lite Sverige kontakt.

Känd från TV

Nu har min Stockholms tid även förgyllts med 8 min i TV soffan. Det var riktigt roligt men skönt att det är gjort och att inga host eller allvarligare afasi attacker satte in. Här kan ni kolla.


Nu går Sverigevistelsen mot sitt slut. Åker tillbaka till Gabs med förnyade krafter på måndag, men kommer tillbaka den 19 oktober och stannar ca 1 vecka.
Lite Sverige bilder

Härliga Stockholm

Så mysigt det är att vara hemma i Stockholm. Dessa ljusa kvällar och riktigt socialt liv igen. Flera roliga 50-årsfiranden har jag hunnit med. Tack alla ni som passar på att ha det när jag är här! Har också fått en liten fläkt av Botswana när jag varit och träffat och lyssnat på Shanti-Lo två gånger, på Glenn Millers café och på Ethiostar. En av Botswanas mest kända sångare som vad jag förstår är den första artist därifrån som någonsin blivit inbjuden till Europa. Och då till Stockholm just när jag är här. Riktigt kul. Och bra.   

Under de resterande två veckorna hoppas jag fortsätta ha ett socialt liv, ska föreläsa lite och ta plats i morgonsoffan på SVT Gomorron Sverige på onsdag 17/8 kl 8.40. Ska bli kul, tror jag. 

Hemma

Nu är jag hemma i Stockholm och det är väldigt skönt, även om jag gärna skulle ha det lite varmare. 

Igår gick jag och Lisen runt Djurgården med några vätskepauser längs vägen. Härligt. Kommer troligen att ha lite träningsvärk, jag går ju väldigt lite i Gaborone, där åks det ju bil till nästan allt.

Är hemma för att ha ett socialt liv så  jag finns på mitt vanliga mobil. 

Flytt

 Idag har vi flyttat! Äntligen. Teamet var verkligen sugen på flytt så alla var glada och nöjda. Skönt i alla fall, men fortfarande en hel del kvar förståss att få ordning på. Börjar se riktigt bra ut.

Sen piggade jag upp mej genom att gå och se ¨Festen¨ på film klubben här. Funkade faktiskt. Den var ju inte lika chockande som första gången jag såg den. 

Mask provning

 Ja, nu har familjen åkt hem. Hann testa lite Mopane maskar innan de åkte, Laban köpte torkade på torget. Kan väl avslöja att vi gav de flesta av maskarna till vakterna här på området. De skulle tillaga dom med lök, tomat och vitlök, vi prövade dem torkade. Var verkligen sådär. Tillagade är nog bättre. Fick skölja ner masken med lite Gin och Tonic och ostbågar.  

Fick även fortsättning på safarin hemma med Labans favoritdjur, bönsyrsorna.

Blev inte så lugnt och stilla som man skulle kunna tro eftersom Göran, chefen, kom ner för några innan de åkte och nu jobbar vi hela helgen med att få avdelningen klar och förhoppningsvis flytt i veckan. Har jag sagt det förut. Känns som jag sagt att vi ska flytta nästa vecka i över en månad, men någon gång ska det väl stämma.   

Men nu börjar nedräkningen till Sverige semester. Kommer hem 12 juli.

Gryning över Kalahari

Nu har jag sett mina cheetas, alltså gepard. Riktigt kul.

Under 10 dagar har jag bilat runt med Leonie, Lars-Erik, Emilie, Rebecca och Erica (syskon och syskonbarn) runt nästan hela Botswana i vår Land Cruiser. Egen mycket lyckad safari i Khama Rhino Santuary, riktig safari, alltså med annan guide än mej själv, i Tuli, där vi då såg en gepard mamma med unge första dan. Då är det ju redan lyckat oberoende hur de andra dagarna blir. Men andra dagens morgon såg vi även leopard.

Vidare till Nata och såg Flamingos på den översvämmade salt öknen. Mycket fint, men blev lite orolig för vår camping på ute på saltöknen nästa dag. Men det var inga problem, så nästa dag Quad-bike camping på saltöknen. Snacka månlandskap. Helt själva, med guider förståss annars hade man inte varit så kaxig, med vit saltöken så långt ögat nådde åt alla håll. Och fyrhjulingarna var ju kul. Smakade på den vita ytan och den smakade salt. Sov där under bar himmel och allt hade varit perfekt om inte jag och Rebecca blev magsjuka mitt i natten och fick ta oss upp i den kalla, men månupplysta natten, och gå till den mest ödelagda toa jag någonsin sett och sen kräkas lite här och var på slätten. Tog igen oss dan efter i hängmattan under det 4000-åriga Baobab trädet på Planet Baobab. Sämre ställe finns ju att vara sjuk på, men det hade varit kul att kunna softa där lite mer.

Vidare till Okavango deltat och huvudstaden Maun. Alla gjorde lite olika aktiviteter, flygning över deltat, Mokoro (kanot) tripp i deltat, ridning, båttur. Själv mest vilade  jag och läste. En natt i Ghanzi och trodde att vi precis lyckades pricka in den stora Farmers market med djurförsäljning/auktion. Men de hade börjat sätta i ordning och en hel del kor, getter och får, men själva showen, som de kallar det, startade dagen efter. Men istället hann vi utnyttja vårt jättefina hus vi hyrt för natten.

Sen heldags körning tillbaka till Gabs via Trans Kalahari Highway, startade kl 5 på morgonen och lyckades pricka in gryningen över Kalahari.      

En Seger

En till strejkvecka har passerat (7:e). Fanns lite hopp om en uppgörelse, men det blev inget. Så oförändrat läge förutom att folk blir mer och mer arga på presidenten. Och vissa på strejkarna.

Gunnel har åkt hem så nu är jag själv här i ca en vecka innan klanen Löfvenmark kommer ner. Då ska även jag ha lite semester. Det är välbehövlig och ska bli jättekul, ut och åka lite igen.

Har idag varit i ett väldigt dammigt förråd som sjukhuset har och letat möbler med Maria, vår sjuksköterska. Hittade några som i alla fall går att använda. Med lite rengöring ser de nog rätt okej ut, eller rättare sagt som möblerna här på sjukhuset ser ut. Inte nyaste designen om man säjer så, men de går att sitta i stolarna och skriva på borden. Köpte även gardiner till patient rummen. Sen gatuköks lunch med ris, sallad och braii. Gott.  Så, vi tar lite steg framåt ibland. Gunnel satte upp de sista hyllorna, som vi bestämt att de skulle upp, innan hon åkte. Enklare att göra det själv.

Min seger i veckan var att vi fick iväg tjejen med instabil fraktur i nacken till Sydafrika efter att hon legat i 10 dagar och det visat sig att den här veckan fanns det ingen neurokirurg i hela Gaborone. Efter att ha pratat med chefsläkaren på ett av privat sjukhusen satte jag igång processen och med god hjälp av en läkare, en kurator och en av våra sjuksköterskor så kom hon i väg efter mindre än 24 tim. Det går fortfarande att vinna över systemen.  Sov lite bättre den natten.

Nu är det vinter. Kallt. Jag vet att folk tycker jag är gnällig med kylan, men 16 grader här är klart kallare än 16 grader där. Och nu är det nere på 5-7 grader på nätterna. Värmen funkar sådär och det drar friskt genom fönstren. Men, som tur är, så lyser solen varje dag och solen är varm. Nu blommar Röda flaskborste trädet. 

En dag på jobbet

Skulle skypa med min handledare på morgonen. Blev kort telefonprat istället eftersom internet var mestadels ur funktion.

Till sjukhuset vid 8.30 och hittade ingen. Visade sig att alla gick rond med överläkaren, vilket är bra eftersom vi inte haft en läkare på ett tag, han är ju avskedad eftersom han är med i strejken (som förresten fortfarande pågår). Bestämdes att en ny patient med en hög skada som inte kan opereras här (finns ingen kirurg och inga skruvar på sjukhuset) skulle flyttas till ett av privat sjukhusen av bilskadeförsäkringen (MVA). Papper skulle fyllas i och sen skulle hon förhoppningsvis förflyttas så snart som möjligt. Papper fylldes i och sen uppstod problemet hur ska papprena komma dit? Jag och en kollega tog bilen dit och lämna (chaufför och budbärare). Samtidigt kommer vårt bästa biträde som jobbat varje dag sedan strejken började och sa att han fått brev om uppsägning också. Behöver gå upp till matrons med sin chef. Säjer att jag går med honom när jag kommer tillbaka från MVA (chef).

Åter igen till sjukhuset och det visade sig att personen som egentligen hade blivit avskedad hade samma förnamn som vårt biträde, men inte samma efternamn, han hade redan varit hos matrons med en av våra sjuksköterskor. Hemsk, de delar ut så mycket avskednings besked och vet inte vem de ger det till. Även om det hade varit hans namn på pappret skulle jag nog kunnat motivera att han skulle vara kvar, eftersom han är en av de få som jobbar och jobbar rätt hårt. Tog en vända till MEMS (medicinskt underhåll) och lyckades få med 2 män som skulle lagat bromsarna på våra sängar igår. De tittade på sängarna och gick sen och hämta verktyg. Senare såg jag att en säng stod på högkant och sen såg jag dom inte mer.  Till maintanence, men chefen inte där, kom efter lunch (renoveringsansvarig).

Till vår ortoped avdelning och insåg att de flesta patienterna låg i sängarna. Gick och prata med 2 av våra kvinnliga patienter om hur läget var och varför de inte gått upp. Behöver en hel del påputtning, motivering och förklaring till varför saker är som de är och varför de ska göra vissa saker för sin egen skull. De här samtalen är inte våra kollegors starka sidor. De verkar ibland mest tycka att patienterna är jobbiga om de inte går upp, och tycker patienterna att det är för kallt (vilket det är) så nöjer de sig med det istället för att prata och motivera. Tjejerna kom i alla fall upp sen (Psykolog, motiverare).

Vår nyskadade tjej klagade över ont, vilket hon absolut har och en krage som sitter sådär (som ska hålla frakturen i nacken stabil) och skaver och gör ont. Hon har ju legat så i nästan en vecka nu, ångestframkallande även för en rätt luttrad person som jag själv. Ville vändas och fixas. Upprörd över vården och hjälplösheten att hon fortfarande ligger här, gick jag till kontoret, där det oftast är för gott om folk, och de undra varför jag såg så bekymrad ut. Fick då med överläkare, sjuksköterskor och ett biträde (samma som höll på att bli avskedad i morse) och vände, rätta till kragen och fick mer smärtstillande insatt. När de gått ut fråga hon ”Inka, när kommer du tillbaka? Så fort du går ut så gör de ingenting här”.   Lovade komma på eftermiddan. Ja, där försvann min administrativa eftermiddag, igen! (Medmänniska, omvårdare)

Rätt slut, hem och åt. Tillbaka med trötta steg. Till maintanence för att se om de skulle ta tag i att sätta upp hyllor, som vi bestämt igår. Nu var rätt person inte där. Chefen ska ringa när han hittat honom.

Sms från kollega att MVA även behövde papper från sjukhus direktören för att få patienterna förflyttade till privat sjukhus för behandling. Hon lovade fixa det.  Tillbaka och då satt de och skrev intyget från sjukhus direktören och jag skrev under (Sjukhusdirektör). Sen uppstod problemet, hur ska papprena komma dit? Försökte skanna, funkade inte på jobbet. Bestämde att jag går hem och gör det och mailar och så tar vi med originalen när vi ändå ska dit på möte imorgon (et möte som vi försökt få till under lång tid och blivit uppskjutet flera gånger).

Igenom avdelningen och till en av tjejerna jag fick up ur sängen i förmiddags och prata och jobba lite med henne. Några av våra kill-patienter undrade när vi skulle köra rullstols träning. ”Om 15 min efter att jag varit och kollat läget på nya avdelningen, ni kan komma dit.” (kurator/sjukgymnast)

3:e gången gillt (idag) fick tag i rätt personer på maintanence och fick med dom till nya avdelningen och de lovar att fixa hyllorna i helgen, (inredare och tjatare). Samtidigt kom chefen för privata byggfirman som renoverat förbi och lämna över räkningen. Vi konstaterade genast att säkerhetsdörren, gallergrind, som de satt in satt åt fel håll, typ bakofram, och mina patienter som kom dit kom inte in. Han ringde och lovade att det skulle fixas imorgon bitti. Kommentera igen att jag inte är helt nöjd med speglarna som man nu bara kan se sig om man sitter, men inte om man står, jag ser t.o.m hakan (vet inte vad jag är här)

Lite rullstols träning med killarna. Kul. Äntligen lite roligt jobb. (sjukgymnast/rehab coach)

Förbi min nya tjej igen med instabil fraktur och fann en sjuksköterska hålla på att ändra på huvudet och vända henne själv. Blir helt nervös att hon till slut ska ha en helt komplett skada, vilket hon inte har än. Hon hämta en till och sen höll jag i huvudet och försökte styra vändningen så att den blir stabil. Gick okej efter ett tag, men inte så kul att lämna henne i deras vård, men man får vara glad att det finns någon personal över huvud taget och jag hoppas att mitt lilla tal om omhändertagande ska ha någon effekt (utbildare). Diskuterad smärtstillning, jag tycker hon behöver få nu igen. Kom överens om att hon skulle ge om en timme. (Läkare)

Förbi killarna och fick tillbaka pengar som en av dom var skyldig mej (efter att ha behövt köpa stödstrumpor) och såg då att en ny patient från privatsjukhuset kommit in. Gick och hälsa på honom, träffat honom där borta en gång förut, och insåg att han ligger och hoppar i sängen med frossa, har ont i huvudet och mår inte bra. Hämtar stetoskop och blodtrycks manschett och kollar blodtrycket. 220/150. Kollar kateter och pratar med honom . Har mått lite dåligt ett tag, men blir bättre med smärtstillande. Har inte skött magen på ett tag. Tar tag i sjuksköterskan som hämtat honom från det andra sjukhuset och vi höjer upp honom lite och börjar med magen (sjuksköterska/biträde). Blodtrycket går ner till 140/90 efter en stund. Pratar med vår överläkare, som tack och lov också fortfarande är på avdelningen. Verkar ha lite temp och den kollas, över 40 grader. Den riktiga doktorn ordinerar massa prover, låtsats doktorn går hem och tar ett glas rödvin och pratar av mej med Gunnel.

Vid 7 på kvällen ringde de från MVA och säjer att det här är fel sätt att flytta patienter, Hälsoministeriet måste vara inblandat, hänvisar till doktorn, och att mötet imorgon måste flyttas till nästa vecka, igen. Vet inte för vilken gång i ordningen. (sekreterare/telefonist)

Ja, så många yrkesroller kan man gå igenom på en dag. 

Matata

Nu har saker hettat till lite här i landet. Strejken fortsätter, nu 5:e veckan. Igår avskedade de alla som strejkar, inklusive vår doktor, 4 sjuksköterskor och troligen 2 biträden. Inte så kul. Igår stängde de alla statliga skolor på obestämd tid, för de hade inga lärare och eleverna har började bråka och stjäla. Idag sympatistängde de alla privatskolor, för att inte bara de rikas barn ska kunna gå i skolan. I förrgår sas det att en rektor och en polis hade blivit dödade här i Gabs, igår hörde jag på radio att ingen hade blivit dödad. Vem ska man tro på? Strejken har urartat till oroligheter och upplopp i vissa byar med bränder och bråk. Folk är arga på att inget händer och på att presidenten inte gör något. Det sägs utåt att allt är lugnt och rullar på på sjukhuset, men jag vet minst 2 patienter som dött, och det är säkert fler.

Ja, vi får se vad som händer. Var det svårt att planera förut, så inte är det lättare nu.  Matata!!

Fortsatt matata (=problem) med min hotmail

Var är Florence?

Hejsan.

Ja, nu har en till strejkvecka passerat. Det förlängs hela tiden och folk fortsätter samlas under det stora Marula trädet. Vi har klarat oss hyfsat med personal, men vissa ställen har nog mer problem. Har inte hört om fler dödsfall, men jag är säker på att de inträffar.

Idag när jag skulle hem såg vi massa folk komma in på sjukhuset och fler trodde att det var strejkarna som kom. Samtidigt kom Maria, vår sjuksköterska, in utan namnskylt.  Den hade hon tagit av sig för att inte bli identifierad som strejkbrytare. Jag var på väg att gå hem med kameran på axeln. Det avråddes jag ifrån, nu är folk arga och om de tror att jag är ute för att fota dom kommer de ha sönder kameran. Den åkte snabbt ner i väskan. Vet inte hur aggressivt det egentligen är. Har inte mött något som tyder på det, utan det är vad mina kollegor säjer, samtidigt som de skrattar. Men folk är arga att det inte händer något av strejken. Den har nu varit i fyra fulla veckor och det är alltså den första stora strejken någonsin. Så gick saker trögt förut, så är det inte bättre nu.

Pratade med en läkare som just varit under trädet och pratat med några kollegor. Bad honom att nästa gång han går dit ska han ta med sig vår doktor tillbaka. Då fick jag till svar att det blir nog inte så lätt för han leder strejken. Och det visade att han hade rätt. Det blev inte så lätt.

Annars håller jag fortfarande på mycket med renoveringen, som nu är klar i stort sett. Nu väntar vi på infection controle som skjuter upp sina tester för varje dag. Var planerat i onsdags, men då var amna tvungen att beställa innan. Beställde till torsdan, men då hände något annat. Skulle komma på fredan, men då var det oklart vilka som jobbade över helgen och kunde titta till odlingen så nu är det uppskjutet till måndag morgon.

Häromdan prata jag med dom som är ansvariga för att reparera t.ex. alarmen för patienter. De visste inte om de fungerade, jag har inte sett några som fungerar. Men hon sa att de används i alla fall inte eftersom sjuksköterskorna inte vill bli störda av patienter. Ja, Florence Nightingale känns ganska frånvarande här.  

Men våra patienter mår bra. De är ett sånt skönt gäng. Sitter och hänger tillsammans, är på sjukgymnastiken tillsammans och skrattar åt, eller faktiskt med, varandra.  Rullar runt sjukhuset i grupp och är rätt högljudda emellanåt. Härligt att se. Riktigt roligt de gånger jag jobbar som sjukgymnast, det händer saker hela tiden. Vissa behöver mer påputtning och lite tvång för att se vad de kan, andra bara tar för sig av kunskapen och de nya lärdomarna. Vissa är tysta och tillbakadragna, andra ställer mer och mer högljudda krav . Inte så populärt ibland bland lokala personalen, men vi gillar det, oftast, och ser det som bra friskhetstecken.  

 

Fortfarande ingen hotmail. 

Bifogar bild beviset på min lilla pratstund med Kungen som Ulf Nermark tagit. Ifall det var någon som tvivla

Hotmail strul

Hejsan.

Ja, nu har ännu en vecka gått.

Den bra nyheten är att Katarzyna, vår läkare, har kommit tillbaka igår. Mycket bra. Men när vi gick från flyplatsen till bilen börja det regna (som sagt regnperioden verkar vara förskjuten).   

Den riktigt dåliga nyheten är att mitt hotmail konto har blivit spärrat och jag kommer inte åt det på obestämd framtid. E-mail adress som gäller nu är inka@spinalis.se och jag har inga adresser till er. Känner mej riktigt isolerad.  

Den andra dåliga nyheten är att strejken fortsätter. Detta är den första stora strejken i Botswanas historia, lite dålig timing för oss kan man väl klart säja. Men ingen statligt anställd har fått någon löneökning de sista 3-4- åren. Och de tjänar inte så mycket. Men vårdpersonalen blev beordrad tillbaka till arbetet under vecka 2, vilket är bra eftersom patienter dör här pga strejken. Ingen hos oss, men på andra avdelningar på sjukhuset. De strejkande håller möte dagarna i ända, på kontorstid måndag-fredag, under ett stort träd på ett fält precis i centrum av stan, precis i närheten av sjukhuset och där jag bor. Hör talarna ibland ända hem.  Först hörde jag att strejken skulle avslutas efter 2 veckor eftersom man annars kan bli avskedad. Efter 2 veckor skulle de ”go-slow” i 2 veckor (som om de inte gör det hela tiden, kan inte ens föreställa mej hur långsamt det är) och sen strejka i 2 veckor igen. Men det blev tydligen inte så. Den tredje strejkveckan har alltså nu gått och det kommer fortsätta.

 Detta gör förståss att det haltar lite i renoveringen av vår nya avdelning. Inte av byggfirman vi anlitat, men av sjukhus personalen som ska fixa lampor, AC, alarmsystem etc. De gjorde inte så mycket förut, men nu gör de inget. Men Maria, vår sjuksköterska, har efter en del på puttande från mej, fått till att städpersonal ska gå in och städa i helgen.  Så förhoppningsvis blir det flytt om en vecka.  Fortfarande massor kvar att göra, få upp hyllor, skaffa möbler (hur nu det ska gå till) och sånt.
Så här så avdelningen ut innan vi börja bygga och måla. Lägg särskilt märke till säkerhetsburen runt sjuksköterska receptionen. Huvudsaken är att personalen är säker?!

.

Har varit på min första bokklubbsmiddag som ett gäng svenska kvinnor i mycket varierande åldrar har ca 1 gång /månad. Alla har jag stött på förut i olika sammanhang och jag har även varit inbjuden i början, men kunde aldrig gå och försvann på nåt sätt från listan. Det var trevligt med svenskt tjejgäng. Vissa har bott här länge och kan landet väl så fick en del ny insikt och tips, och lite nya böcker.

Annars har veckan innehållit en kväll på Setswana kurs, går verkligen inget vidare, känns som om min hjärna är helt full och inte har någon plats för mer information (landet heter Botswana, människorna är Batswanas och språket heter Setswana) och en deprimerande, men okej, turkisk film på filmklubben. Spännande liv här. 

Konsert yra

Ja, nu har vi en till långhelg med ledigt idag, måndag, då det är Mayday. Här blir det alltid ledigt på måndagen om en helgdag är på lördag eller söndag. Det var lite delade meningar om huruvida tisdagen efter påsk var helg, eftersom påskafton var på lördag?! Var en del borta, men om de strejkade, var påskaftonslediga eller bara var någon annanstans är inte helt klart. Lagt in en bild på ett 4000 år gammalt Baobab träd, jag är med som en liten prick. 

Pelle åkte hem i fredags så nu är jag själv här ett litet tag. Har mestadels tyckt att det var ganska skönt med omväxlingen mellan teamet här och att vara själv, men nu känns det lite tungt. Men om en vecka som kommer undsättning. Men jag har faktiskt lite hemlängtan, vilket känns väldigt ovant. Kan inte komma på när det hände sist?!

Men för att pigga upp mej gick jag i fredagskväll på en suverän konsert. Den omåttligt populära 72-årige Hugh Masekela från Sydafrika var huvudnumret. Sångare, trumpetspelare och frihetskämpe som lirat med Mandela bl a. Jag kollade in honom på youtube innan.  Helt utsålt och en fantastiskt stämning. Jag stod lång fram på dansgolvet, tillsammans med många andra fans, och bara log hela kvällen. Men de två sista låtarna ställde jag mej längst bak och det vara precis samma stämning där. Hela publiken stod och dansa, sjöng, skrek, vifta med händerna, vissla.

 Blev varmt rekommenderad den här konserten av en amerikansk läkare på sjukhuset, Matt, som själv verkligen har kommit in i Botswanas musikliv och spelar med ett lokala musiker, Trans Kalahari Jazz Kvintett, och vilka var förband. Dom har jag hört flera gånger, spelar ofta på söndagarna på golfklubben, exotiskt va? För att vara golfklubb, är den väldigt relaxad (inga fördomar här inte).

Mellan de 2 banden var en väldigt populär Botswansk trumpetspelare och sångare, Socca Maruakgomo, det var då stämningen började byggas rejält, och golvet fyllas. Ja, jag förstår ju inte så mycket texter, men det gör helt klart resten av publiken. Och de gillar vad de hör.


Jag höll mej uppe ändå till 1-snåret den kvällen, det är inte sår ofta här. Har aldrig haft så extremt regelbundna och tidiga vanor förut, vilka alla som varit här och hälsat på genast har fallit in i oxå

.

Lördag medfrukost på Operahuset, sen min lördagsrunda, till ostaffären och sen grönsaks och fruktaffären. Soligt och skönt på dagen, men sen ett riktigt åsk och blixt väder och regnskur igen. Jag måste nog säja att regnperioden här verkar vara i april och inte dec-feb som det säjs. Och idag är det igenmulet. Inte så kul, men å andra sidan så är det väldigt många soldagar här resten av året. Så det är väl bara att gilla läget.