GOD JUL!!

Sista dagen i Livingstone spenderar vi som alla andra verkar det som  i bankomatkon. Har haft harliga dagar har och sett Victoria fallet aven fran denna, den Zambiska, sidan. Lika vackert som ran Zimbabwe. Blir mer och mer vatten efter de senaste dagarnas osregn, otroligt hur mycket regn marken kan svalja. Detta osregn gjorde dock var "walk" eller vadning som det skulle vara ut till Livingstone Island till en mardrom. Alla i gruppen vagrade att ga tillbaka sa de fick ordna en bat. Forst skulle det balanseras pa en knappt 1,5 dm bred mur i floden, med vatten strommande runt fotterna pa en, ca 50 meter over forsta etappen. Sen var det balanserande pa stenar, hand i hand allihop for att stotta varann, tror jag, men kanske oxa for att man inte skulle dras med i strommen om man trillade. Mirakulost nog sa gick det bra for alla, bara nagra sma skramor pa vissas ben, men allas aventyrslust verkade som bortblast, min var det definitivt. Balanskonster och vatten ar inte min a element. Sen hade ju guiden sagt att krokodilena och flodhastarna gar lange uppstromms under dagen. Jag forstar fortfarande inte att jag inte hoppade av just da. Mycket riktigt nar vi kom tillbaka till land med baten, vilket rakade vara precis vid det superlyxiga Royal Livingstone hotell, sag, och horde, vi nagra flodhastar ligga i floden en bit ut.
I natt blir det semilyx bussen till Lusaka. Troligen inte sa jattelyxig med 5 saten i varje rad, likadan som jag akte upp i fran Gaborone. Da satt jag inklamd mellan fonstret och en valvuxen mycket trevlig Zambisk pastor. Det gick bra allt aven om vi kom fram 3 timmar senare an planerat och dar satt Ingmari och vantade.
En riktigt God Jul till alla. 

Gräsmattan har återuppstått

Nu har snart alla i teamet åkt hem och jag förbereder mej för semester trippen. Har varit en hektisk tid med avslutning på projektet. Lite tungt måste jag säja, men är förhoppningsfull med uppföljningstid här. I fredags hade vi en liten avslutningsceremoni med personalen och sen lite mat där även förståss patienterna var med. Jag blev avtackad med en jättefin tavla symboliserande mina fotavtryck i Botswana. Jättefin, kul och lite känslosamt.

Det har verkligen hänt mycket och varit bra på avdelningen nu när vi var några stycken, Katarzyna och Doro har ju varit här, som satte fart på allt. Har just nu väldigt många patienter, och väldigt svåra patienter, där vi kunde bidra med mycket. Känns även som att närvaron nu varit mycket uppskattad av de flesta kollegorna här. 

Hade en dag förra veckan då det var genommulet och småregnigt hela dagen. Det är nog första gången sedan jag kom hit. Blir klart kallare än man förväntar sig den här årstiden, så jag fick till och med ta fram täcket på natten. Men folk här blir glada när det regnar, vi har verkligen olika inställning till vädret. Och regn behövs, mycket mer än det som kommit. Efter regnet börjar det bli grönt, våra bruna gräsmatta är nu grön, 

och eftersom det ffa regnat mycket i Gaborone, tar folk sin boskap hit för att beta. Vaknade häromnatten av ko-bjällror, och mycket riktigt gick en lite grupp kor runt och betade och promenerade vägen fram.

Rullstol som en ung kille
 satt i när han kom till oss

Solnedgång över Gabarone damm

Gissa vad. Ledtråd efter stort regn. 

Lördag full av överraskningar

 Denna lördagen började inte så bra, men blev sammantaget, till slut en riktigt bra dag.
Började med att vi insåg att vi haft inbrott på natten alternativt på  morgonen. Allt var väldigt märkligt, dörrar stod öpna och alla trodde att någon annan öppnat den och behövde ovanligt mycket frisk luft. Tills vi insåg att en dator, en IPhone och ca 1000 kr var borta. Mitt rum, som är första rummet, verkade de ha gått förbi och sen in i nästa. När vi alla började kommunicera, för tillfället är vi 4 personer i huset, kunde vi börja lägga pussel hur det gått till. Ringde polisen och de kom på 30 min. Strax efter kom brottsteknikern och tog fingeravtryck. Ringde även till vårt vaktbolag, han kom som vanligt på motorcykeln på 2 minuter. Ringde även en låssmed, som när polisen tagit fingeravtryck kom, tittade vad vi behövde, åkte och köpte lås och reglar och installerade. Mannen från vaktbolaget konstaterade att larm stängslet inte fungerade, ringde stängsel personerna som kom på 45 min. De tyckte också att vi ska ha larmet på på natten, så en tekniker från vaktbolaget kom och programmera larmet så vi kan ha sovdelen olarmad medan resten av huset är larmat. Helt otroligt smidigt gick det. Vi hade 6 personer där och i stort sett allt färdigt på 3.5 timme. Alla supertrevliga och hjälpsamma. Det gjorde att det hela kändes klart bättre. På kvällen kom stängsel killarna tillbaka och jobbade hårt på att få ordning på larmet. Mycket imponerad av den ovanliga effektiviteten.
Så vid 12 satte vi igång med den planen vi hade haft från början, ca 2 timmar senare än vi tänkt. Liten shoppingrunda, besök på SOS barn by, liten egen safari i Gaborone Game Reserve. Den blev riktigt bra med både impala och silkesaporna hade fullt med ungar. Sen var vi helt slut och avslutade med rödvin i trädgården medan elstängsel killarna lagade stängslet så att alarmet fungerar bra. Denna natten var allt låst och larmat efter konstens alla regler.  

Strutsfjädrar

 Häromdan upptäckte jag att vi har ett citronträd på tomten. Så när vi lagade stor middag här, Doro gjorde det mesta av matlagningen, så stod jag för att ordna med citron som vi glömt köpa. Då pallade jag några saftiga citroner från grannens träd som hänger över till vår tomt. Det får vi nog fortsätta med också eftersom vårt bara har några enstaka citroner. Och grannens ser godare ut. Kommer sakna att ha en tomt som man kan palla citroner från.

Idag blev det utflykt i Mokolodi med fåglskådar gänget. Mycket trevlig promenad och lite fågeltittande och en hel del off road körande. Nu har Doro åkt och Katja flyttat in.

                                                                 Nu en vecka kvar att jobba.

Termiter

Efter det första stora regnet flyger alla termiter ut och tappar vingarna. Det hände idag Hade väldigt svårt att tro på det här när jag första gången hörde det, men det händer varje år. Här är vårt snygga, vita plast bord nu efter regnet. Det kryllar inte av dem, men ändå. En del har dött, andra har tappat vingarna och går nu omkring, men fler sitter fast i sina vingar och ligger på rygg. Det kanske är lite för tidigt på året helt enkelt. Fascinerande insektsliv. 

Åter i vämen

Landat i ett 31 graders Gaborone, perfekt. De har tydligen haft lite varmare, men idag riktigt behagligt. Flög över Gaborone damm som ser väldigt tom ut, men vi har inga vattenrestriktioner, än. Kommer nog. Det är torrt, torrt.
Men nu när jag sitter här i trädgården och skriver kommer 2 små färgglada Kingfishers och sätter sig i trädet. De är en av favoritfåglarna måste jag säja. Så fina. Kommer verkligen att sakna en trädgård där det finns Kingfisher, och ibland Hoopoe fåglar (härfåglar) och annat spännande.

Resan gick bra, men kom på varför Heathrow är så hopplös att mellanlanda i. Inte bara att den är stor och rörig, men man får inte reda på vilken gate man ska flyga från förrän det precis är dags att gå till gaten. Och vissa gater tar det 20 min att komma till, gå och tåg. Rätt störande tycker jag, som gärna går direkt till gaten och sen kan sitta där i det antal timmar som är kvar till take off.
Blev hämtad av mina 2 room mates och om ett par timmar blir det Finest Filé på Bull&Bush. Sista gemensamma middan med alla 3 närvarande. Trevligt att bli hämtad, hör ju inte till vanligheten. Hade med en stor väska full med katetrar, men som vanligt öppnar de inte mina väskor. Bara frågar lite. Och jag nämner alltid att jag jobbar på PMH, då vinkar de bara förbi mej.
Skönt att vara tillbaka och ha dammsugit bort de spindlar som flyttat in i mitt rum, så nu har jag återtagit det. Poolen är fortfarande som en damm, absolut inte badbar. Så allt är som vanligt. Och snart börjar nog mangosäsongen. Och imorgon börjar vardagen.

jobb och jobb och vardagsglädjestunder

En vecka till har gått och om en vecka är det hemresa. Värmen har börjat komma rätt ordentligt på dagarna, min nya room mate pustar och jag upplyser henne om att detta är bara början. Men jag trivs, perfekt klimat nu. Just nu kom första regnet. Får väl se om termiterna ska börja svärma nu?

Gör egentligen inte så mycket mer än jobbar, med Spinalis jobbet och med forskning.

Missade precis boskapsauktionen, för andra gången. Slutade dan innan jag kom dit, men några djur fanns fortfarande kvar. En polis tog tag i att visa mej runt och tillsammans med några andra beundrade vi några jätte monster get bockar. 

Stolt kossa

Jättegetterna

Spinalis jobbet innehåller inte så mycket patient arbete, men få ordning på listor, organisering, fixa bilen, leta efter och köpa gummi för att göra rullstolshandskar, försöka hitta rätt typ av adaptrar och saker som det. Och följa upp oklara saker på ministeriet eller andra, dvs tjata.

Forskningsdelen innehåller mycket skrivande och intervjuer. Intervjuerna är jätteroliga att göra, och väldigt rörande. Många har rätt tunga och känslosamma berättelser som de delar med sig av. Har gjort några hemma hos folk, och några hemma hos mej, så jag kommer ut lite i byarna i närheten. Det är fortfarande spännande, bara att hitta. Till en fick jag vägbeskrivning till lokala kliniken. Gick in där och fråga efter vägen, då följde en sjuksköterska med mej i bilen och gick sen tillbaka.  

Det mer använda utomhus köket

En patients inomhus kök. Används dock
sparsamt eftersom de inte har råd med gas. 

Byns trevliga och välsorterade affär.

Sen får jag glädja mej åt de små detaljer i vardagen. Som att fundera över vart våra badrumsspindlar tar vägen på dagarna? Tre spindlar sitter på sina samma platser varje kväll, men är inte synliga på dagarna.

Eller när månen verkligen ligger ner som en skål. Det är fortfarande så jag tittar till några extra gånger.

Eller som häromdagen, i närheten av Gabs slumområde Old Naledi, fick jag en sånt glatt skratt, vinkar och tummen upp från en kvinna när jag stanna bilen och vinkade över henne framför. Folk är inte vana med att bli översläppta över vägen, störst först. Hon, med ett barn, försökte komma över vägen för att komma ikapp mannen som väntade på andra sidan. Han, som jag redan sett och sett som ett fantastiskt foto på näthinnan, men ingen kamera, med det andra barnet sittande i skottkärran omgiven av matkassarna. Det är dessa små ögonblick förgyller vardagen och jag verkligen uppskattar Botswana och människorna här.

Tog en paus från skrivandet på fredag kvällen och lyssna på amerikanska radioprogrammet ”Wait, wait, don’t tell me”. Det kan jag verkligen rekommendera. Bra sätt att hänga med i vad som händer i världen och så himla roligt. Sitter här för mej själv och skrattar så jag får ont i magen. Detta är avsnittet från lördag 7/9.

Och där gick strömmen. Rejäl åsk och regn storm. Nu trycker jag på publicera innan internet lägger ner

Tiden rusar

Tiden rusar som vanligt och drygt 1,5 vecka har redan gått.

Crazy start på vistelsen här med chefen här och stor mottagning/fest på avdelningen. Spinalis invigning/4-års jubileum. Mycket folk där, patienter, från Sida, ministeriet, sjukhus ledning och andra var med, samt ett film team som ska göra en liten Sida film om projektet. Rörig dag, men lyckad tillställning. Eddy, vår rehab coach, slog all time-record i entusiasmerande träningsledare.

Dagen efter åkte vi hem till några patienter med filmteamet och de blev förevigade och intervjuade. Riktigt roligt och intressant.

På lördagkvällen råkade vi hamna på Botswansk hårdrock, Heavy metal konsert på Bull & Bush. Bara svart-läderklädda människor och väldigt stylade. Verkar försöka se riktigt hårda ut, men var fram för allt mycket söta, välkomnande och vänliga. Vet inte hur mångas kameror vi fastnade på den kvällen. Tyvärr låg ju min kamera förståss hemma, men fick några bilder. Så kul när man kan trilla in på de mest oväntade happenings.

Nu har chefen och filmteamet åkt, så jag kan återgå, eller rättare sagt påbörja, arbetet här

Har varit hemma hos några gamla patienter och intervjuat dom. Intervjuerna är riktigt roliga, intressanta och lärorika att göra, men utskrivandet av dom är tålamodsprövande.

Nu har det blivit vattenransonering här. Man får inte vattna gräsmattan, vilket känns som en bra prioritering. Läste i tidningen att presidenten uppmanar folk att be för regn och att vara noga att tacka om det kommer.   

Slut på blogg stiltje

Tillbaka till våren i Gabs.

Flyget gick bra. Dubbelplats på långflygningen. Mycket skönt. Lite roligt på Lufthansas flyg ner till Munchen där de pratar tyska och engelska livs levande för säkerhetsgenomgången. Har det även bandat på svenska och nu har de lagt till kinesiska (tror jag det var). Verkligen hög kvalité på säkerheten där ska jag säja.

Lite strul just vid hemkomsten, kom inte in genom grinden, fick ringa på vår trädgårdsmästare, Tendai, som kom och öppna. Visade sig att larmet inte heller fungerade och sen att elen inte funkade. Hade gått en säkring troligen något vecka tidigare. Så när jag fixat den, kom larmet så småningom igång och efter ett tag började grinden funka igen. Det är ju bra så jag kan komma in och ut. Men nu ska Tendai göra en kopia till dörren i grinden till mej så att jag vet att jag alltid kan komma ut i alla fall. 

Chefen ner dan efter, och idag filmare från sida. Så imorgon blir det filmning och intervjuer. Ska bli spännande.

Åter i Stockholm

Så fint kvällsljus i mitt vardagsrum

 Tillbaka i Stockholm och regnet öser ner just nu. Tänk som det skulle behövas i Botswana, men knappast här. Där regnade det alldeles för lite under regnperioden, december-februari, och nu är det 100% regnfritt, vattenbrist är helt klart i antågande om några månader. Men vintern kom de sista dagarna jag var där. Vaknade med 13 grader inne på morgnarna, men sol varje dag.

Rumsbyte

Har varit en bra period, med en rätt så bra fungerande avdelning, men några av våra gamla problem är fortfarande olösta. Men det är mer som funkar än inte funkar. Blir glad när jag ser patienter som han bredvid som kan själv, lassade alla grejer i knät och rullade genom avdelningen. Men en av sakerna som inte funkar är tillgång till vissa saker och mediciner. Nu är all spasticitets medicin slut och Mr A är så spastiskt. Men efter Thelmas behandling får han ro i kroppen ett tag. 

Thelma agerar vikt för att få
spasticiteten att minska

Avslutade vistelsen med middag på Sweden House med nya svenska ambassadören och, trodde vi Botswanas president. Men han kom inte, vilket jag redan visste var väldigt tveksamt, och hela cermonin där ambassadören skulle "present his credentials" för presidenten var inställt. Men mycket trevlig kväll, men jättekallt och buffé ute i trädgården. Lite svenska folkmusik och botswanska trummor. 

Höst i Botswana

Ja, nu är löven gula och det blir mörkt innan 18. 

8-9 cm spindel som bor på tomten,
 framför höstfärgerna

Min rumskompis har åkt till USA, så nu är jag själv i huset. Lite tråkigt för det har varit riktigt trevligt med Kate här som man kan prata lite med varje dag, ibland äta ihop, men inga förpliktelser att umgås. Och båda jobbar vi typ hela tiden. Sitter med våra datorer på varsin sida av bordet och med elementet under bordet precis vid benen. Började mitt ensamboende med en mycket mörk kväll, strömavbrott mellan, exakt, 18-21. Mycket sånt nu. El-brist och i vissa områden vattenbrist. Regnade inte tillräckligt i somras. Vi bor ju som sagt granne med ex-presidenten och har väl samma försörjningsledningar så vi är lyckligt lottade. Men det blir riktigt mörkt när strömmen går, så då fortsätter min kognitiva terapi mot mörkrädsla och det går över förväntan. Ingen panik än.

Häftig combo med cello och congas

I fredags var Soweto string kvartett här. Stråk kvartett låter kanske inte alltid så upplyftande, men det var riktigt bra. Afrikanska toner med trummor, synt, bas och congas bakom filolerna och cellon. Värmde upp gjorde gamla Trans Kalahari kvintett, jazz band som spelat mycket här och nu var Matt, tidigare läkare på PMH, tillbaka på besök och var förståss en självklar saxofonist.

Soweto String Quartet

.    

Några i gångar gruppen

 Idag var jag ute på långpromenad i Gabane med gångargruppen. Mycket skönt och trevligt. Mina övriga sytsselsättningar är kör på måndag kvällar och bio på tisdagar. Nu två tisdagar har det varit riktigt bra filmer. En israelisk och en spansk. Tisdagen innan gick strömmen efter ca 30 min, så då var det bara att åka hem och jobba igen

Vattenledningarna till Gabane
som vi fick klättra över

Bra förråd

Don  och åsneförarna på väg att
hämta vatten i Gabane

 Annars händer inte mycket. Jobbar med Botswana jobbet på dagarna och forskningen på kvällar och helger. Men det känns helt okej här nere.  Men jag ser fram emot National dagsfirande på Sanitas och sen mottagning med nya svenska ambassadören och Presidenten. Andra gången vi är på samma fest, om han nu kommer.
Veckans kommentar, som jag varit dålig på att hålla reda på, var en kvinna på bilförsäkringsbolaget. Vi pratade lite resor, mina erfarenheter i Botswana och att Botswana kallas Africa light. Hon hade varit i Lagos i Konga Kinshasa, men tyckte inte om det något vidare, ”it is just too much Africa”. Som sagt, Africa light var ordet.

Höst i Botswana

Onsdagsöl på yacht klubben

Sitter i mitt lilla hus och skriver på min artikel och hör fantastisk kör sång utifrån. Hörde samma första gången för 3 dagar sen och Kate, room-mate, sa att det kommer säkert från ex-presidentens Masires hus, han bor precis bredvid. Vi trodde de hade något firande för någon topp Kanadensare som var här och tog en promenad runt kvarterat för att höra bättre, men fick sen nästa dag höra på nyheterna att fru Masire avlidit. Nu har sorgetid och minnesstund pågått i 4 dagar i deras hem, med det positiva för oss att vi haft otroligt vacker körsång varje kväll.

Osäker på vem från Kanada som var här, men premiärminister eller nån för Kanadensiska flaggor över hela stan och vår doktor Paulus blev beordrad att sova en natt på hotellet för att vara jourhavande VIP doktor (trots att han bor 10 min gångväg därifrån). Det var roligt för vi, Paulus och jag satt, och jobbade i onsdag när de ringe vid lunch och sa att de behövde honom att bo över på hotellet vid 14.30 samma dag. Han sa nej, men lovade till slut att ta fredag natten. Snacka om framförhållning. Tror han fick en lugn fredag kväll.

Sen har Viv, vår rullstols leverantör varit här, 24 timmar försenad. För första gången levererade han nu hjälpmedel som hälsoministeriet har köpt in till oss, massa grejer. Det har tagit ett 1 år (beställde grejerna förra året i maj), men i alla fall, stor seger. Han blev stoppad i tullen vid gränsen och de vägrade att släppa igenom honom därför att hälsoministeriet inte hade betalat sin skatt, pga nåt slags missförstånd, vilka då är samma som ska betala grejerna.

Mr P kör sin egen rullstol för första gången

Chiefen lär sig sätta på free wheel

                                         Så Bw tullen släpper inte igenom honom för att Bw ministeriet har en skatteskuld. Helt snurrigt. Han försökte med han skulle betala och sen kräva tillbaka pengar från ministeriet. Tullen, som var väldigt trevlig, sa nej, det går inte, det kommer ta två år för  dej att få igen pengarna. Så eftersom han redan gått igenom sydafrikanska tullen, och skulle få betala skatt där oxå om han tog in alla grejer till Sydafrika igen (han har ju även redan kört 4-5 timmar och hade 20 min kvar) sov han en natt i bilen i

Full fart med utprovning av rullstol

ingenmansland. Nästa dag ringde han ministeriet, fått mobil nummer av mej redan på söndag kvällen, och jag prata med Paulus som till slut åkte upp till ministeriet och några timmar åkte till gränsen, och efter några timmar där fick de till slut ut igenom alla grejerna. SÅ i stället för att anlända söndag kväll och komma till oss tidigt måndag morgon, kom de vid 16.45 på måndagen. Det hade aldrig hänt utan Paulus, det är helt solklart.

Återupplivning av bloggen

Åter i Gabs och det är snart mitt i vintern. Än så länge är det uthärdligt och man kan vara ute även på kvällen, lite påbylsad förståss.

Var egentligen inte så sugen på att åka, men först när jag kom på South African Airlines plan i Frankfurt och hörde Zahara, och sen afrikanska toner från Graceland skivan, i högtalarna som bakgrundsmusik så började det  kännas bra. Lustigt nog kom jag och min room mate Kate, som varit borta i 3 månader, tillbaka på samma plan från Joburg. Det var bra och trevligt, så kunde vi med gemensamma krafter ta tag i den lilla översvämningen hemma, myrinvasionen på skafferi hyllan och inget internet och åka och handla och sånt.

För oss som båda bor i lägenhet utan balkong på stor trafikerad gata känns det lyxigt och skönt att komma hit till huset och trädgården, Jakarandaträdet, som just nu droppar massor med miniblad, och poolen, som just nu ser ut som en grön damm. Men ändå.

Under helgen satt vi båda och skrev på våra artiklar. Roligare att jobba hemma med lite sällskap som också jobbar, men man kan prata lite då och då. Och så slog vi till med en finest filé på Bull & Bush på lördagkvällen.

Hade inte trott att jag skulle se ett enda moln på himlen nu under en månad, men idag vaknade vi upp till en väldigt molnig dag. Men till slut klarnade det upp och sken som sig bör här på vintern och torrtiden. Men med vintern kommer mörkret. Klockan är nu 18 och det är riktigt mörkt och med alla strömavbrott som verkar pågå blir det ännu mörkare när all gatubelysning är släckt. 

Idag varit första dagen på avdelningen och det var riktigt trevligt att komma tillbaka. Många glada ansikten som hälsade mej välkommen åter, men väskan var full med katetrar istället för choklad denna gången. Fullt med patienter och alla uppe och på eftermiddan spelade de pingis på det nya pingis bordet. Känns riktigt bra. 

Två gamla favoriter

Min kamera känner sig nog väldigt övergiven

Hemresa

Snart dags att lämna solen igen. Idag strålande. Har varit några kvällar här med otroliga åsk och blixt väder, så det bokstavligen skallrade i rutorna. Men för lite regn och folk börjar bli oroliga för kommande vattenrestriktioner. Och el-restriktioner är det också tal om och har delvis varit. Var på yacht club, ja det finns en sån här, men inga yacht, igår kväll och beundrade en fantastisk solnedgång.

Som uppföljning till förra inlägget, om skorpioner ute i bushen, fick jag just höra att hon som jag hyr av fångade en liten spottande kobra i vårt hus för ca ett år sen, så ja, det finns även oönskade djur här inne i Gabs. Om de sen är stora eller små spelar inte så stor roll för min del.

Var på ett av privat sjukhusen häromdan och köpte katetrar. När jag parkerade och öppnade dörren hörde jag ett tydligt pysande och såg hur all luft ur ett av däcken pös ut. Ringde avdelningen och Akanyang kom som en räddare i nöden och hjälpte mej byta däck. Sen åkte vi hans Tire fix kille som tog ut den stora spiken som satt i däcket och lagade på knappt 10 min för 25 Pula = skr. Måste säja att mitt i all stressen så vart det en nästan optimal punka.

Nu ska jag fixa allt klart här för överlämning. 

Regnperiod

 Här rusar tiden på som vanligt. Nu har det regnat och åskat som bara den några dagar så då blir det lite kallare, säkert bara drygt 20, så ibland får jag sätta på mej en tröja. Men jag hoppas på sol, även om regn verkligen behövs, mina sista 10 dagar här.

Varit full fart på avdelningen och med chefen här. Har 10 inneliggande på avdelningen, relativt nyskadade och många med nackskador. De har ett rätt tufft liv framför sej. Men det är en härlig stämning på avdelningen och ofta sitter de utanför och snackar och spelar spel. Igår körde vi rullstols teknik träning och sen satt det 9 personer i rullstol utanför. Det är riktigt kul att se. Många av patienterna har en sån positiv attityd på många sätt, trots deras svåra situation. Skojar och hejar på varandra när vi tränar och gläds med varandra när någon klarar något nytt.

Fantastisk himmel efter regnet

Vårt vackra Jakaranda träd

Mitt hus i otroligt kvälls ljus

Var sånt magiskt ljus

Annars har jag inte hunnit med så jättemycket annat. Min ena rumskompis flyttade ut i fredags och den andra är i USA så nu bor jag själv i hus för första gången i mitt liv. På gott och ont. Hon som flyttade ut fick tag i ett ställe som ligger i stort sett inne i en liten national park och tyckte att hon ville passa på att bo i bushen. Utanför staketet ser hon en del Kudus och Impalas, och för någon vecka sen var det en leopard utanför och för några dagar sen ett vårtsvin innanför stängslet. Igår hade hon inflyttningsfest och mitt under festyran var det en som hitta en skorpion därinne. Den överlevde nog inte behandlingen den fick, men jag är ganska glad att bo i stan, om man nu kan kalla Gaborone för det. Ormar och skorpioner finns förståss här också, men inte lika mycket.         

Tillbaks till värmen

Skylt på väg upp till Chobe i julas

Tillbaka i värmen och första "riktiga" dagen på jobbet. Var där en sväng i torsdags sa Hej och gjorde en snabb sittbedömning på en patient som ringde mej 2 timmar efter jag landat. Var på sjukhuset och bor ca 30 mil härifrån. Fredagen gick åt till att sova lite längre, köra cheferna till flygplatsen och ta hand om en sjuk medarbetare.

Skön helg med lördags frukost med min room mate på det trevligaste fiket i stan och sen biokväll och trevlig middag med några som vita Motswanas, alltså inhemska, som var här före självständigheten 1966. Mycket intressant och lärorikt.

Impala flock som inte fastnade
 på bloggen i julas

Långpromenad runt gam berget i Otse på söndag morgon. Urfin promenad genom bush och byar och odlingar. Tyvärr inte så många gamar, men klippan är helt vit av gam bajs.

Vår pool är helt grön igen efter att pumpen gick sönder för en dryg vecka sen. Allt detta arbete vi lagt ner på att få den fin, vilket den var när jag åkte, förgäves. SÅ mycket jobb med denna pool. Och jag som knappt gillar att bada.

Mangosäsongen på går fortfarande, men går nog tyvärr mot sitt slut. Men jag njuter så länge de finns. Mmmmmmmm!

Renhållningsarbetare

Vattnet fick jag reda på någon dag efter jag kommit tillbaka att man inte ska dricka nu. Så nu kokas allt vatten här hemma. Kanske pga att det inte regnat tillräckligt. Börjar bli lågt vatten i dammen och nu är det mitt i regnperioden. Vattnet blev otjänligt för några år sen också, men då var det för att det regnade så mycket, så vattnet i dammen rördes upp. Det är nog risk för vattenbrist här snart.

De har också börjat ransonera el. Så nu är det planerade elavbrott 3-4 ggr/vecka, tror jag det blir. Finns ett slags schema när de ska stängas av, men det följs nog inte riktigt hela tiden. Ryktena går att det kommer bli värre med elen senare i år. 

Vinter Stockholm

Hemma i ett vintrigt Stockholm igen. Kontrast till värmen i Botswana kan man väl säja. Kallt men så vackert i dag. Ut och gick upp på Skinnarviksberget och Montelius vägen. Vilken vacker stad vi lever i.