Varm rom med honung och citron

Ny favorit, varm
rom med honung

Blev ett ganska lugn, men trevligt julfirande. Jag och Bernice, fysioterapeut från England, åt goda middagar julafton och juldagen. På juldagen blev det även champagne på en trampbåt på sjön i Pokhara med utsikt, dock ej spegelbilder som det var tänkt, av Annapurna massivets toppar. Det var riktigt kul och lite ovanligt julfirande för min del. På morgonen den 26e åkte vi upp till Sarangkot för en ny soluppgång över bergen. Svårt att få nog av denna utsikt. Verkligen storslaget.

Har även fått prata lite svenska för första gången sen jag kom hit, förutom några Skype samtal. En nepalesisk kille kände igen min dialekt och hade bott i Sverige i 5 år och jobbat på min gamla favorit restaurang Happy India. Det var roligt och familjärt.

Kom idag till slut tillbaka till Kathmandu efter att bussen fått soppatorsk och sen fick taxin punka. Bensinkris och allt, men säljer man biljetter till en full buss så borde man väl se till att ha bensin så det räcker hela vägen. Men, men en timme senare var det löst och vi åkte vidare och fastnade förståss i rusningstrafiken.

Men nu har jag fått mej en Gurkha öl och en tallrik Momos, så den lilla tröttheten börjar ge sej. De andra restaurang gästerna här idag är nästan uteslutande munkar. De tog buffén. Ska spendera dagen imorgon här och strosa runt och sen blir det Banepa och jobba lite på centret några dagar.  

Julfirande 

Så här kallt är det att lägga sig

Utsikt från Sarangkot

Väntan på att få fylla gastuberna

Top of the world

Framför Annapurna South

Tillbaka i Pokhara efter en fantastisk 4-dagars vandring i Annapurna området. Gick från Naya Pul, Gorepani, upp till Poon hill, vidare till Ghandruk och tillbaka till Naya Pul. Helt fantastiskt och har gått bra, trots mycket trappor. Har aldrig sett så mycket trappor. Men stavar är bra!!!  Upp till drygt 3200 m med oslagbara vyer över berg som är 6000-8000 meter höga.

Gick själv med en guide, Agasta, och det fungerade hur bra som helst. Stigarna gick genom små byar och Rhododendronskogar, via odlingsterasser och över små floder och bäckar. Det var emellanåt så brant att även trapporna gick i serpentinslingor. Jorden verkar väldigt bördig och det växer grönsaker överallt. Rododendronskogarna måste vara helt otroligt när de blommar, i mars/april. 

Folk bor överallt i dessa sluttningar, åsnor, hästar och människor går upp och ner för trappor och stigar med allt som ska transporteras åt ena eller andra hållet. Det byggs en hel del hotell och lodger, trots att turismen är otrolig skral nu efter jordbävningen och med bensinkrisen som pågår. De flesta restauranger och guest house är i stort sett tomma på gäster, så passa på!! De behöver turister.

Dag 1 åkte vi buss från Kathmandu. Den var rätt försenad så vi hann bara gå 1.5 timme innan det blev mörkt. Så dagen efter började vi kl 7 och gick uppför och uppför och uppför till ca 2800, från ca 1100 m tror jag. Tog det lugnt och det gick bra. Fick första glimten av den snöklädda Annapurna South toppen på förmiddagen. Bra födelsedagspresent. På eftermiddagen kom dimman, eller vi gick i molnet, och vi såg inte mycket. Kom fram redan vid 15-tiden och satt sen runt elden i ett oljefat inne och drack varm rom.

Dag 3 gick vi upp kl 5 och upp och såg soluppgången på Poon hill. Kallt, men klart och fantastiskt. Framför oss låg dessa magnifika berg, Annapurna South, Mount Fishtail m fl. Sen ner och åt frukost och iväg vid 8.30 upp på nästa topp på drygt 3200 m och full vy igen. Gick längs åsen på det berget ett tag i gammal urskog och sen började gå nerför. Vissa delar längre ner var som regnskog med urgamla, stora Rhododendronträd.

Stannade lite tidigare än planerat då vi gått förbi ett par där tjejen inte mådde bra. Hjälpte dom en bit, men sen tyckte hon att det var så jobbigt att de försenade oss så mycket. Vi gick vidare men det kändes inte bra. Hon skulle aldrig orka hela vägen och det började bli sent. Efter en del dividerande stannade vi på ett ställe och Agasta och en till gick tillbaka för att hjälpa dom ner. De behövde inte gå så långt för hon hade blivit nerburen av ett gäng nepaleser och vi övertalade dom att stanna och vila en natt. Hade en riktigt mysig kväll där vid elden i oljefatet som verkligen värmde upp rummet och den varma romen kroppen. Hade lite DVD filmer och vi satt och titta på film, Annapurna ( en trecking film) och Seven years in Tibet. Härligt. Sen dan efter så gick vi tillbaka neråt till Naya Pul och tog bussen till Pokhara. Detta var en kort treck här, men tillräcklig tycker jag, behöver inte gå i 3 veckor som många gör. Sista middagen med Agasta med den vanliga maten här Dalmat, ris, liner med grönsaker och ibland kyckling till. Och till drack vi varm Roxy, eller Aila, det hemmagjorda brännvinet. Gott!!   

(svårt att välja bilder så det blev många)

Mycket serpentinvägar är det

En av alla hängbroar vi gick över

Första glimten av Annapurna South

Födelsedagspresenten, 

Åsnor och hästar klar de branta trapporna

..och vattenbufflarna

Rhododendron urskogen

Agasta framför en Rhododendron stam

Soluppgång från Poon hill

SÅ vackert!!!

Annapurna South

Kallt och frost på träden

Många bergshästar 

Mycket trappor var det

Svårt att få nog av utsikten

Mt Fishtail

....

Otroliga isformationer

                           

Rhododenderonskogen

Vårt film-kväll lodge

Kvällen vår tjock dimma, men morgonen...

Man fick hålla sig undan för åsnorna

Otroliga odlingterrasser överallt

Sista glimten av Annapurna

Namobuddha

Så vackert med senapsblommorna, böneflaggorna och oändligheten

Idag tillbringar jag dagen i sängen och försöker bli frisk från en envis förkylning. Har varit intensivt de sista veckorna här och om en vecka ska jag ute på 5 dagars vandring från Pokhara så till dess måste jag bli frisk.

På jobbet kom undervisningen igång lite grann förra veckan, planerat till dagligen mellan 15-16. På måndagen var jag borta (på grupp-utflykt). På tisdagen blev det inställt för då var det cirkus. På onsdagen hade jag den första workshopen men vid 15.30 sa de att de slutar för då ska de byta om och bussen går kl 16 (cheferna höll inte med om att det ska ta 30 min att byta om). Torsdagens workshop blev precis som planerat men på fredagen försvann folk vid 15.30 för att fira av en kollega som sluta (istället för att bara säja det). De enda kvar var deras chef och en annan volontär. Men, men, fortsättning denna vecka, sen blir det paus för jag kommer vara ledig. Jobbar också lite enskilt med några sjukgymnaster och försöker följa några patienter. Blandning mellan kul och frustrerande.  De flesta andra volontärer uttrycker samma blandning, mycket träning har gjorts, men implementeringen är inte på topp. Även intresset bland dom vi ska jobba med är milt sagt blandat. Idag skulle jag även haft träning med sjuksköterskorna, men det ska nog bli av senare.  

I helgen gick jag tillsammans med Bernice från England och Inge från Holland till Namobuddha, en gammal pilgrimsort som ligger fantastiskt vackert på krönet av ett lite berg och varifrån man ser Himalaya bergen (när det inte är disigt). Här finns grottan där, enligt Buddhistisk religion, en prins för ca 6000 år sedan offrade, eller donerade, sin kropp till en utsvulten tiger och hennes fem ungar. Han blev sedan återfödd till en Buddha och återkom till denna plats med sina studenter. Vi tog buss en bit och sen gick vi ca 4 timmar dit och 3-4 timmar dagen efter ner åt ett annat håll. Det är så otroligt vackert överallt här. Redan för 31 år sedan tyckte jag att Nepal måste vara ett av de vackraste länderna i världen och det kvarstår. Alla de gröna bergsidorna är terrasserade överallt. Smala små fält där odlingen är i olika skeenden, vissa torra, vissa våta, vissa gröna, andra gula. Människor jobbar på fälten, tar hand om getterna och korna, rensar ris och grönsaker, bygger och fixar. Vissa plöjer med oxar andra med små traktorer. På vägen ner var det den ena mandarinlunden efter den andra, verkar vara riktigt bördiga trakter även om att vara bonde är ett hårt jobb. Och extremt otillgängligt om man inte kan gå.

Stannade över natten på ett kloster där ca 200 munkar bor. De yngsta är runt 9 år och de blir munkar av olika anledningar, varav en vanlig, vad jag förstår, är att fattiga familjer kan skicka sina söner dit och de får mat och gratis utbildning. Prata med en kille som var 19 och varit där i 6 år och har tänkt stanna hela livet. Det första han kommentera när jag sa att jag var svensk var, som vanligt, Zlatan. Ingen skillnad på munkar och andra unga killar är det gäller fotboll. Frukost och middag med munkarna, otrolig effektiv servering. Middagen för drygt 200 personer var över på 15-20 minuter.

Fantastisk rogivande miljö och skulle gärna tillbringa några dagar där, men ”plikten” och vandringen kallar. 

Svårspelad fotbollsplan med en liten skymt av Himalayas i bakgrunden

En skolklass på lördagsutflykt ville ta foto med oss

Vissa plöjer med oxar and med små traktorer

Fantastiska odlingsterasser

Panorama

Hårt arbete att vara bonde och ffa kvinnorna bär och bär. 

Första glimten av Namobuddha

Framme och firar med en öl, gott!!!

Mycket böneflaggor är det!!

De yngsta munkarna på väg till frukost

Thrangu Tashi Yangtse Monastery

Mycket trappor i klostret

Buddha

Rofyllheten skyddas av taggtråd

Hängbron över till slutmålet Panuati
varifrån vi tog bussen hem