Var är Florence?

Hejsan.

Ja, nu har en till strejkvecka passerat. Det förlängs hela tiden och folk fortsätter samlas under det stora Marula trädet. Vi har klarat oss hyfsat med personal, men vissa ställen har nog mer problem. Har inte hört om fler dödsfall, men jag är säker på att de inträffar.

Idag när jag skulle hem såg vi massa folk komma in på sjukhuset och fler trodde att det var strejkarna som kom. Samtidigt kom Maria, vår sjuksköterska, in utan namnskylt.  Den hade hon tagit av sig för att inte bli identifierad som strejkbrytare. Jag var på väg att gå hem med kameran på axeln. Det avråddes jag ifrån, nu är folk arga och om de tror att jag är ute för att fota dom kommer de ha sönder kameran. Den åkte snabbt ner i väskan. Vet inte hur aggressivt det egentligen är. Har inte mött något som tyder på det, utan det är vad mina kollegor säjer, samtidigt som de skrattar. Men folk är arga att det inte händer något av strejken. Den har nu varit i fyra fulla veckor och det är alltså den första stora strejken någonsin. Så gick saker trögt förut, så är det inte bättre nu.

Pratade med en läkare som just varit under trädet och pratat med några kollegor. Bad honom att nästa gång han går dit ska han ta med sig vår doktor tillbaka. Då fick jag till svar att det blir nog inte så lätt för han leder strejken. Och det visade att han hade rätt. Det blev inte så lätt.

Annars håller jag fortfarande på mycket med renoveringen, som nu är klar i stort sett. Nu väntar vi på infection controle som skjuter upp sina tester för varje dag. Var planerat i onsdags, men då var amna tvungen att beställa innan. Beställde till torsdan, men då hände något annat. Skulle komma på fredan, men då var det oklart vilka som jobbade över helgen och kunde titta till odlingen så nu är det uppskjutet till måndag morgon.

Häromdan prata jag med dom som är ansvariga för att reparera t.ex. alarmen för patienter. De visste inte om de fungerade, jag har inte sett några som fungerar. Men hon sa att de används i alla fall inte eftersom sjuksköterskorna inte vill bli störda av patienter. Ja, Florence Nightingale känns ganska frånvarande här.  

Men våra patienter mår bra. De är ett sånt skönt gäng. Sitter och hänger tillsammans, är på sjukgymnastiken tillsammans och skrattar åt, eller faktiskt med, varandra.  Rullar runt sjukhuset i grupp och är rätt högljudda emellanåt. Härligt att se. Riktigt roligt de gånger jag jobbar som sjukgymnast, det händer saker hela tiden. Vissa behöver mer påputtning och lite tvång för att se vad de kan, andra bara tar för sig av kunskapen och de nya lärdomarna. Vissa är tysta och tillbakadragna, andra ställer mer och mer högljudda krav . Inte så populärt ibland bland lokala personalen, men vi gillar det, oftast, och ser det som bra friskhetstecken.  

 

Fortfarande ingen hotmail. 

Bifogar bild beviset på min lilla pratstund med Kungen som Ulf Nermark tagit. Ifall det var någon som tvivla