Hotmail strul

Hejsan.

Ja, nu har ännu en vecka gått.

Den bra nyheten är att Katarzyna, vår läkare, har kommit tillbaka igår. Mycket bra. Men när vi gick från flyplatsen till bilen börja det regna (som sagt regnperioden verkar vara förskjuten).   

Den riktigt dåliga nyheten är att mitt hotmail konto har blivit spärrat och jag kommer inte åt det på obestämd framtid. E-mail adress som gäller nu är inka@spinalis.se och jag har inga adresser till er. Känner mej riktigt isolerad.  

Den andra dåliga nyheten är att strejken fortsätter. Detta är den första stora strejken i Botswanas historia, lite dålig timing för oss kan man väl klart säja. Men ingen statligt anställd har fått någon löneökning de sista 3-4- åren. Och de tjänar inte så mycket. Men vårdpersonalen blev beordrad tillbaka till arbetet under vecka 2, vilket är bra eftersom patienter dör här pga strejken. Ingen hos oss, men på andra avdelningar på sjukhuset. De strejkande håller möte dagarna i ända, på kontorstid måndag-fredag, under ett stort träd på ett fält precis i centrum av stan, precis i närheten av sjukhuset och där jag bor. Hör talarna ibland ända hem.  Först hörde jag att strejken skulle avslutas efter 2 veckor eftersom man annars kan bli avskedad. Efter 2 veckor skulle de ”go-slow” i 2 veckor (som om de inte gör det hela tiden, kan inte ens föreställa mej hur långsamt det är) och sen strejka i 2 veckor igen. Men det blev tydligen inte så. Den tredje strejkveckan har alltså nu gått och det kommer fortsätta.

 Detta gör förståss att det haltar lite i renoveringen av vår nya avdelning. Inte av byggfirman vi anlitat, men av sjukhus personalen som ska fixa lampor, AC, alarmsystem etc. De gjorde inte så mycket förut, men nu gör de inget. Men Maria, vår sjuksköterska, har efter en del på puttande från mej, fått till att städpersonal ska gå in och städa i helgen.  Så förhoppningsvis blir det flytt om en vecka.  Fortfarande massor kvar att göra, få upp hyllor, skaffa möbler (hur nu det ska gå till) och sånt.
Så här så avdelningen ut innan vi börja bygga och måla. Lägg särskilt märke till säkerhetsburen runt sjuksköterska receptionen. Huvudsaken är att personalen är säker?!

.

Har varit på min första bokklubbsmiddag som ett gäng svenska kvinnor i mycket varierande åldrar har ca 1 gång /månad. Alla har jag stött på förut i olika sammanhang och jag har även varit inbjuden i början, men kunde aldrig gå och försvann på nåt sätt från listan. Det var trevligt med svenskt tjejgäng. Vissa har bott här länge och kan landet väl så fick en del ny insikt och tips, och lite nya böcker.

Annars har veckan innehållit en kväll på Setswana kurs, går verkligen inget vidare, känns som om min hjärna är helt full och inte har någon plats för mer information (landet heter Botswana, människorna är Batswanas och språket heter Setswana) och en deprimerande, men okej, turkisk film på filmklubben. Spännande liv här.