Inka: september 2012

Åter igen efter min 90 kilometers vanding på Makgadikgadi salt pans (öken) i fullmåneljus. Det var otroligt häftigt och otroligt jobbigt emellanåt. Men vi var 8, av de 26 som började gå, som tog oss ända fram utan hjälp. Men det var flera gånger när jag var nära att kalla på supportgruppen, ffa när vi hade stark motvind i flera timmar på tillbaka vägen.

Blandad med folk som gick. De flesta var från företag som sponsrade, men vi var 3 individuella ”walkers”. Ett problem var sömnbristen redan från början. Hade sovit sådär på natten, sen upp vid 4.15 och buss ca 70 mil till Mosu village. Blev hälsade välkomna av Kgosin (cheif)och hans deputy. Väldigt trevligt. Ofta brukar tydligen Botswanas president komma dit oxå, men inte denna gång. Sen började vi gå vid 7-tiden på fredag kvällen i fullmåne. Ett alldeles för högt tempo för de flesta, inklusive mej själv, men så skulle det tydligen vara. Har fortfarande inte riktigt förstått varför. Men vi gick de 45 km, inkl 15 rast var 4 km, på 10 tim. Superjobbigt, men perfekt temperatur på natten. Och så vackert och upplyst. Månljuset är så starkt så man såg bra och skulle kunde läsa lite i det och tydliga månskuggor. Fantastiskt.

Framme till Kubu Island, en liten ö mitt i öknen med massa Baobab träd och klippor, vid 5 på morgonen. Där fick vi fotbad och tälten var uppställda så vi trilla i säng och jag somna direkt. Av någon anledning som jag inte riktigt heller förstår blev vi väckte vid 7-8 tiden för frukost. Sen spenderade vi dagen på ön, tog en liten promenad runt, i lugnt och skönt tempo, åt och drack massor med vatten. Men det var varmt, så mestadels satt vi under solskydden och sov, prata, läste. Kom fram till att det inte kommer vara möjligt att gå tillbaka i denna hetta och utan solskydd vid pauserna. Ändrade planen till tidig middag, sen sova (tog en insomningstablett så jag skulle somna ordentligt, vilket jag också gjorde) och sen började vi gå kl 2 på natten. Visade sig vara helt rätt beslut. Var mitt ute på pans när solen gick upp. Fantastiskt. Samtidigt med soluppgången började det blåsa kraftig motvind. Det gjorde temperaturen okej, men som sagt, tungt att gå.

Hade ofta känslan att jag gick på snö, eller is vidder. Allt är vitt, ibland lite grått som smutsig snö, ibland halt där det var lite lerigt, solen glittrade i saltet. Men temperaturen var klart mildare än vinter.

Men den sista halvtimmen, då var det varmt. Men eftersom vi nästan var framme funkade det ändå. Gick även i något lugnare tempo och vägen tillbaka tog 11 timmar, trots att den nog var något kortare. Gick rakt över pans istället för mer längs kanten, vilket vi tydligen gjort på ditvägen.

Så skönt att komma fram. Satt och slappa resten av eftermiddan, drack kaffe och tog en öl och prata. Riktigt god stämning och alla var glada. Sen tittade vi på solnedgången och väntade på månuppgången, men den dröjde. Verkar inte vara någon logik i sambanden mellan sol och mån upp/ned gång. I säng vid halv 9 och sov som en stock i min supersköna bäddmadrass jag fått låna. Ändå är det otroligt vad kroppen pallar med. Kände mej rätt okej på kvällen, lite stel, men inte alls som jag befarat. Och jag var nog en av de mycket få som inte hade skavsår och blåsor, tack Annica för tips.

På måndan upp vid 5 och kom iväg vid 7.30. Problem med två av bilarna, så vi var inte hemma i Gabs förrän vid 6 på kvällen. Men då var det skönt med en dusch.