Höst i Botswana

Onsdagsöl på yacht klubben

Sitter i mitt lilla hus och skriver på min artikel och hör fantastisk kör sång utifrån. Hörde samma första gången för 3 dagar sen och Kate, room-mate, sa att det kommer säkert från ex-presidentens Masires hus, han bor precis bredvid. Vi trodde de hade något firande för någon topp Kanadensare som var här och tog en promenad runt kvarterat för att höra bättre, men fick sen nästa dag höra på nyheterna att fru Masire avlidit. Nu har sorgetid och minnesstund pågått i 4 dagar i deras hem, med det positiva för oss att vi haft otroligt vacker körsång varje kväll.

Osäker på vem från Kanada som var här, men premiärminister eller nån för Kanadensiska flaggor över hela stan och vår doktor Paulus blev beordrad att sova en natt på hotellet för att vara jourhavande VIP doktor (trots att han bor 10 min gångväg därifrån). Det var roligt för vi, Paulus och jag satt, och jobbade i onsdag när de ringe vid lunch och sa att de behövde honom att bo över på hotellet vid 14.30 samma dag. Han sa nej, men lovade till slut att ta fredag natten. Snacka om framförhållning. Tror han fick en lugn fredag kväll.

Sen har Viv, vår rullstols leverantör varit här, 24 timmar försenad. För första gången levererade han nu hjälpmedel som hälsoministeriet har köpt in till oss, massa grejer. Det har tagit ett 1 år (beställde grejerna förra året i maj), men i alla fall, stor seger. Han blev stoppad i tullen vid gränsen och de vägrade att släppa igenom honom därför att hälsoministeriet inte hade betalat sin skatt, pga nåt slags missförstånd, vilka då är samma som ska betala grejerna.

Mr P kör sin egen rullstol för första gången

Chiefen lär sig sätta på free wheel

                                         Så Bw tullen släpper inte igenom honom för att Bw ministeriet har en skatteskuld. Helt snurrigt. Han försökte med han skulle betala och sen kräva tillbaka pengar från ministeriet. Tullen, som var väldigt trevlig, sa nej, det går inte, det kommer ta två år för  dej att få igen pengarna. Så eftersom han redan gått igenom sydafrikanska tullen, och skulle få betala skatt där oxå om han tog in alla grejer till Sydafrika igen (han har ju även redan kört 4-5 timmar och hade 20 min kvar) sov han en natt i bilen i

Full fart med utprovning av rullstol

ingenmansland. Nästa dag ringde han ministeriet, fått mobil nummer av mej redan på söndag kvällen, och jag prata med Paulus som till slut åkte upp till ministeriet och några timmar åkte till gränsen, och efter några timmar där fick de till slut ut igenom alla grejerna. SÅ i stället för att anlända söndag kväll och komma till oss tidigt måndag morgon, kom de vid 16.45 på måndagen. Det hade aldrig hänt utan Paulus, det är helt solklart.

Återupplivning av bloggen

Åter i Gabs och det är snart mitt i vintern. Än så länge är det uthärdligt och man kan vara ute även på kvällen, lite påbylsad förståss.

Var egentligen inte så sugen på att åka, men först när jag kom på South African Airlines plan i Frankfurt och hörde Zahara, och sen afrikanska toner från Graceland skivan, i högtalarna som bakgrundsmusik så började det  kännas bra. Lustigt nog kom jag och min room mate Kate, som varit borta i 3 månader, tillbaka på samma plan från Joburg. Det var bra och trevligt, så kunde vi med gemensamma krafter ta tag i den lilla översvämningen hemma, myrinvasionen på skafferi hyllan och inget internet och åka och handla och sånt.

För oss som båda bor i lägenhet utan balkong på stor trafikerad gata känns det lyxigt och skönt att komma hit till huset och trädgården, Jakarandaträdet, som just nu droppar massor med miniblad, och poolen, som just nu ser ut som en grön damm. Men ändå.

Under helgen satt vi båda och skrev på våra artiklar. Roligare att jobba hemma med lite sällskap som också jobbar, men man kan prata lite då och då. Och så slog vi till med en finest filé på Bull & Bush på lördagkvällen.

Hade inte trott att jag skulle se ett enda moln på himlen nu under en månad, men idag vaknade vi upp till en väldigt molnig dag. Men till slut klarnade det upp och sken som sig bör här på vintern och torrtiden. Men med vintern kommer mörkret. Klockan är nu 18 och det är riktigt mörkt och med alla strömavbrott som verkar pågå blir det ännu mörkare när all gatubelysning är släckt. 

Idag varit första dagen på avdelningen och det var riktigt trevligt att komma tillbaka. Många glada ansikten som hälsade mej välkommen åter, men väskan var full med katetrar istället för choklad denna gången. Fullt med patienter och alla uppe och på eftermiddan spelade de pingis på det nya pingis bordet. Känns riktigt bra. 

Två gamla favoriter

Min kamera känner sig nog väldigt övergiven